Artikel

Diakoni tillsammans – en väg framåt

Hur kan en diakoni med mångas delaktighet bli till konkret verklighet i en kyrka där vi under årtionden vant oss vid att anställda leder gruppverksamheter och har makt och nycklar i sina händer?  Frågan kan säkert besvaras på lika många sätt som det finns församlingar. I Angered är utvecklandet av det ideella medarbetarskapet prioriterat. Vi tar små steg i taget, men har styrfart och riktningen är tydlig. Jag ska försöka ge en bild av hur vi tänker och vill arbeta.

Församlingsledningen har en avgörande betydelse om verklig förändring skall komma till stånd. I Angered är kyrkoråd och kyrkoherde eniga; ideellt medarbetarskap prioriteras högt och i enlighet med det har följande åtgärder vidtagits från ledningshåll:

-       En av församlingens diakoner har fått uppdraget att verka för ett ideellt medarbetarskap med hållbar utveckling för framtiden. Det är en halvtidstjänst på tre år och uppdraget gäller för all verksamhet, inte bara diakonin. I den verksamhetsgrupp som planerar och utvärderar arbetet för ett stärkt ideellt medarbetarskap finns två ideella och, förutom samordnaren, en anställd medarbetare.

-       I arbetet med verksamhetsplaner deltar ideella medarbetare och det gäller både på församlings- och distriktsnivå. Här sker långsamt en maktförskjutning. Den som planerar verksamhet har insyn och därmed makt och inflytande. När olika sorters medarbetare finns med redan från början sker en gradvis förändring som kan vara smärtsam för anställda som tills nu själva bestämt hur en verksamhet skall bedrivas. Ideella medarbetare är också med och utvärderar verksamheterna. Därmed måste planerings- och utvärderingstider ofta förläggas utanför kontorstid. Det kan knorras en del kring detta bland anställda. Men Guds rikes främsta mål är inte effektivitet under kontorstid. Det har med delaktighet och gemenskapens glädje i arbetet för det goda att göra. Hur vi tänker och handlar i detta speglar vår församlingssyn och i grunden vår tillit till Guds kallelse till församlingen. Ledstjärna måste alltid vara församlingens bästa.

När fler medarbetare finns med i planeringsarbetet tar det mer tid och kraft. Förändring skaver ofta i början, men det dröjer inte så många terminer förrän det nya är invant, självklart och mycket roligare! Det ligger en djup vishet i ett gammalt afrikanskt ordstäv: Om du vill skynda – gå ensam. Om du vill komma långt – gå tillsammans. Vägvalet ligger hos församlingsledning och anställda medarbetare.

-       Vid terminsstart kallar kyrkoherden i Angereds församling till medarbetardag. Det som tidigare varit en start för anställda är nu en dag för alla sorters medarbetare och den förläggs på en söndag, för hur skall annars ideella medarbetare kunna delta? Kyrkoherden och arbetsledande komministrar vinnlägger sig om att använda ord som stöder arbetet. I offentliga sammanhang talar de om ”medarbetare”. Bara om det är nödvändigt att göra skillnad säger man ”medarbetare av olika slag” eller ”ideella och anställda medarbetare”. Hur vi uttrycker oss spelar roll. Det avslöjar vad vi innerst inne tänker och det påverkar hur de som lyssnar kommer att uppfatta sin egen delaktighet.

-       På personalmöten har getts flera tillfällen att arbeta med medarbetarfrågor. I fortbildningen som syftat till att fundera kring församlingssyn och vad det kan innebära att gå från att vara utförare av verksamhet till att bli möjliggörare, har vi använt värderingsövningar och samtal kring olika texter i ämnet.

-       Vid arbetsintervjuer tas frågan om medarbetarskap upp och nyanställda inom alla yrkeskategorier får en eftermiddags introduktion i hur vi tänker och arbetar. Framgång i arbetet hänger i hög grad på personalens inställning och förändringsförmåga. Vanan att göra själv sitter djupt. Arbetet med hur vi tänker måste pågå hela tiden och är kanske den största utmaningen. Trots att jag som samordnare ständigt arbetar med ”tänket” glömmer jag ändå bort mig ibland och säger ja till att ensam utföra ett intressant uppdrag som hade blivit bättre och till större glädje om vi varit två eller flera som gjort det tillsammans. Att arbeta diakonalt handlar lika mycket om att ställa frågan ”Vad kan du bidra med?” som ”Vad kan jag hjälpa dig med?”. Vi människor vill bidra. Den önskan skiljer inte mig som anställd från den person som kommer till kyrkan för första gången i något ärende.

-       Frågan ”Vad vill du bidra med?” finns på Angereds församlings förstasida på hemsidan. Det skall vara självklart att man är efterfrågad och lätt att finna information om hur man går tillväga om man önskar göra en insats. Och därmed är vi framme vid hur vi arbetar när någon tar kontakt med oss med önskan att bidra:

Vad vill du bidra med?

Angereds församling är geografiskt vidsträckt och har fem kyrkor, varav två medeltida på landsbygden och tre i förortsområden. I församlingen är människor med ursprung i en stor mängd länder verksamma. Hur man vill göra ideella insatser beror på vilka vanor och traditioner man har med sig. Den metod som presenteras nedan fungerar inte för alla. För många av församlingens kvinnor med bakgrund i Mellanöstern fungerar det t ex bäst att bli tillfrågad någon dag i förväg för ett uppdrag. Att ordna en lunch för hundra personer nästkommande dag är oftast inga problem alls. Självklart finns ingen arbetsmetod som fungerar för alla. Flexibilitet krävs av medarbetare som handleder andra.

För ideella medarbetare  i den diakonala verksamheten som ansvarar för en grupp eller möter enskilda gäller dock alltid följande:

Rekryteringssamtal

Det första samtalet är mycket viktigt. Här avgörs ofta vilket uppdrag medarbetaren går in i. Vilken erfarenhet och kompetens har personen? Vad behövs i församlingen? Är personen lämplig för diakonalt arbete eller passar något annat uppdrag bättre? Under sommaren har jag haft flera rekryteringssamtal. En person var intresserad av att arbeta i ett av församlingens språkcaféer. Hen gick från samtalet med ett helt annat uppdrag. Både längtan och kompetens drog åt ett annat håll än språkträning och så hamnar rätt person på rätt plats därför att vi tog oss tid att samtala i en timma. Jag är övertygad om att detsamma gäller också för dem som varit aktiva länge. Man blir van att utföra ett uppdrag, men kanske finns längtan att göra något annat. Då är det viktigt att någon ställer frågan: Vad vill du bidra med?

Tro

När människor vi inte känner sedan tidigare söker sig till församlingen anger de olika skäl till sin önskan att göra diakonala insatser. Inte sällan finns en längtan efter att få sätta ord på en spirande tro. Den som väljer att arbeta i kyrkan har oftast djupare skäl än bara önskan att göra en insats i vilken organisation som helst. Det kan vi förutsätta i mötet och ställa frågor kring. Gud kallar till diakoni i Jesu efterföljd. Låt oss frimodigt tala om det.

Tydlig sändning

Liksom diakonskjortan är viktig för diakoner i många sammanhang, är namnskylten med Svenska kyrkans logga viktig för ideella medarbetare. Den blir en påminnelse om sändning och sammanhang.

Tydliga villkor

När personen är redo att börja arbeta regelbundet är det viktigt att komma överens om vad som gäller. Vi gör en skriftlig överenskommelse som bland annat innehåller en enkel arbetsinstruktion. Vad innebär uppdraget? Vilka resurser finns till förfogande? Behövs nycklar? Vem skall man vända sig till vid frånvaro? Vem är kontaktperson och ev handledare?

Tystnadslöfte och tystnadsplikt

I överenskommelsen ingår ett skriftligt tystnadslöfte. I vissa fall använder vi den striktare formen ”Förbindelse om tystnadsplikt för frivillig medarbetare” som finns att hämta på kyrkokansliet. När Angereds församling tillsammans med Stadsmissionen startade ett transitboende för ensamkommande ungdomar använde vi den striktare formen, men vi ser lika allvarligt på det skriftliga tystnadslöftet.

Tidsbegränsning

Hur lång tid beräknas arbetet ta per vecka eller månad? Ingen skall behöva misstänka att ett uppdrag kommer att ta betydligt mera tid än överenskommet. Tillsammans gör vi en beräkning av arbetstid med eventuellt för- och efterarbete. Hur länge ett uppdrag varar är också viktigt att veta. De flesta diakonala arbetsuppgifterna i Angered gäller en termin.

Terminssamtal

När terminens arbete närmar sig sitt slut får medarbetaren en kallelse till ett personligt samtal med sin handledare eller samordnaren. Samtalet följer samma mönster som vilket medarbetarsamtal som helst. Hur går det? Hur fungerar samarbetet med andra? Är resurserna tillräckliga? Finns behov av fortbildning? Och så ställs alltid den obligatoriska frågan: vill du fortsätta uppdraget? Här är det oerhört viktigt att frågan ställs öppet utan förväntan på fortsättning. Det måste alltid kännas helt ok att säga stopp. När så sker är det av stor vikt att ett avslutningssamtal kommer till stånd.

Tillsammans

Att Jesus sände ut sina lärjungar två och två var ingen tillfällighet. Jag skriver den här texten i juli och bristen på arbetskamrater i Hjällbo kyrka är påtaglig. Det är inte lika roligt att jobba då! För många ideella medarbetare är arbetsgemenskapen en lika viktig del som själva uppdraget. Därför strävar vi efter att finna uppgifter som utförs tillsammans med andra ideella eller anställda medarbetare.

Träffar och fortbildning

Medarbetare i olika verksamheter har behov av att mötas för planering, schemaläggning, samtal om arbetet och fortbildning. Beroende på uppdrag möts man en gång per månad eller ett par gånger per termin. Besöksgrupperna möts en gång i månaden, övriga arbetsgrupper lite mer sällan. Oftast leds träffarna av en anställd medarbetare eller samordnaren. Fortbildningen består oftast i att fördjupande litteratur läses tillsammans. I besöksgrupperna har vi fördjupat oss i hur man bäst bemöter människor med demenssjukdom och hur man undviker diverse fallgropar när man gör hembesök. I Leva-vidare har vi samtalat kring ett material om sorgearbete. Medvandrare i Vuxenväg till tro har åkt på helgutbildning på Helsjöns folkhögskola osv. Våra språkcaféer är ganska nystartade. Här finns mycket att göra på fortbildningsområdet.

Tabbar

Nej, allt går inte smidigt. Det händer förstås att ideella medarbetare (precis som anställda) uteblir från eller på andra sätt missköter sitt uppdrag. Om någon visar sig olämplig för ett uppdrag är det samordnarens ansvar att se till att medarbetaren får lämna sitt uppdrag. När så sker är det mycket viktigt att ett avslutningssamtal kommer till stånd.

Tolerans

För den anställde som ensam utfört en arbetsuppgift under många år kan det vara svårt att acceptera att det utförs på ett annat sätt. Kanske blir det sämre gjort, kanske rentav bättre eller helt enkelt bara annorlunda. I samtliga fall kan vi behöva hjälpa varandra med toleransen och påminna om den anställdes uppdrag som möjliggörare. Jesus valde en spretig lärjungaskara med förutsägbara samarbetsutmaningar. Så gör vår Herre uppenbarligen än i dag och nu liksom då får vi helt enkelt göra det bästa vi kan.

Tack

När känslan av ”vi och dom” långsamt suddas ut mellan anställda och ideella medarbetare får man börja fundera på hur uppskattning av ett utfört uppdrag visas. Vi har lämnat festen som anställda tidigare bjöd in ideella medarbetare till just därför att vi upplevde att vi riskerade att återfalla i det tänkesätt vi strävar efter att lämna bakom oss. Uppskattning mår vi alla väl av, men kanske kan den visas framförallt i den mindre arbetsgemenskapen och i någon form av fortbildning. Att göra en utflykt eller en fest tillsammans kan också vara en fin idé. Vad vi än gör bör ledordet vara Tillsammans. Kontrollfrågan: ”Stärker eller försvagar detta vårt VI?” kan vara nyttig att ställa när det handlar om att visa varandra uppskattning.

Tillit och ansvar

Flera av dem som arbetar i diakonin anger det egna ansvaret som ett av de viktigaste skälen till arbetsglädje. Människor med kompetens för sin uppgift vill ha inflytande över sitt arbete. Med eget ansvar och förtroende från kyrkans anställda växer man med uppgiften. Detta förutsätter diakonens och andra anställdas tillit. En nyckelfråga för framgång kan vara:

”Vad önskar jag i mitt arbete som anställd?” Svaret för de flesta av oss är meningsfulla arbetsuppgifter, eget inflytande, tillräckliga resurser för att göra ett bra jobb, arbetsledningens förtroende och stöd, bön och gemenskap. Svaret från ideella medarbetare är oftast detsamma. De som ”bara vill hjälpa till” utan att ha något större inflytande, har självklart också sin plats i kyrkan, men jag är övertygad om att de är ganska få.

Tidsfaktorn

Tankevanor är som skepp. De tar tid att vända. Jag tror att det är viktigt att sätta upp tydliga och realistiska mål. Under många år har församlingens arbete med ”Leva vidare” letts av två anställda. I våras leddes arbetet av en ideell och en anställd. En nyrekrytering av en person som ägnat hela sitt yrkesliv åt palliativ vård kommer troligen att leda till att arbetet framöver leds av två ideella medarbetare och ingen anställd. Under många år planerades och leddes församlingens sommarutflykter av anställda. Under en övergångsperiod utfördes arbetet av ideella och anställda medarbetare. Sommaren 2016 har hela verksamheten drivits av ideella medarbetare. En anställd har följt med, men inte lett. Besöksgrupperna och ett av församlingens caféer arbetar sedan flera år helt självständigt, men det tog ett tag och ibland är det skört. I vissa verksamheter råder ständig brist på ideella medarbetare. Då får vi be Gud om arbetare och tålamod.

Spindelfunktionen

Vad sker med diakonens roll i allt detta? Ja, om diakoni är församlingens uppdrag blir diakonens roll att leda detta arbete. Diakonen kan med sitt tränade öga tillsammans med församlingens ideella medarbetare analysera vad som skall prioriteras. I Angered finns ett diakoniråd bestående av tre av församlingens diakoner och sex ideella medarbetare. Diakonirådet har uppdraget att skriva verksamhetsplan för det diakonala arbetet och att löpande följa vad som händer i Angered och fundera över  hur vi som församling kan agera.

Diakonens roll blir att inspirera – rekrytera – organisera – fortbilda och leda det diakonala arbetet. Som spindel i det diakonala  nätet gläds jag över allt det arbete som  utförs som aldrig skulle bli gjort om diakonin hängde på bara mig och mina kollegor. Jag har aldrig en känsla av att träda tillbaka. Tvärtom, min diakonroll är viktig för arbetet, men annorlunda än för några år sedan. Stoltheten över väl utfört arbete ligger i allt högre grad  i hur väl mina arbetskamrater och jag lyckats möjliggöra för ideella diakoniarbetare att få blomma i sin kallelse att vara delaktiga i församlingens diakoni.

Diakoni är Guds kallelse till församlingen. Hur vi gör praktisk verklighet av det finns det många svar på. Jag har försökt att presentera vårt arbetssätt och vill avsluta med ett citat ur  ”Ett biskopsbrev om diakoni” (2015):

Var och en som är vigd till något av dessa uppdrag har ett särskilt livslångt ansvar att i trohet mot Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära utöva uppdraget så att de döpta inspireras och skickliggörs för kyrkans gemensamma uppgift. Det är i de döptas liv som tron ska gestaltas och ta form och det är därför diakoner, präster och biskopar tar emot sina uppdrag genom en vigningshandling i kyrkans gemenskap. Vigningstjänsten är ett Andens ämbete i den meningen att den utövas i och genom Anden för att uppliva och stärka nådegåvorna i församlingen (sid 47).

GUNNEL CLAESSON
Diakon och samordnare för ideellt medarbetarskap, Angereds församling, Göteborgs stift

Den tryckta versionen av texten innehåller bilder. Se PDF:en för dessa.