Artikel

Existentiell hälsa i vård och omsorg – med samtalskort som verktyg

Thomas Sjöberg har varit sjukhuspräst i Jönköping i över tio år och finns varje vecka på avdelningarna för psykiatrisk slutenvård. Anna-Karin Jeppsson har tidigare arbetat inom akutvårdspsykiatrin och finns sedan 2002 på Qulturum, utbildning- och utvecklingsenheten, Region Jönköpings län. Där har hon sedan 2010 medverkat vid förbättringsinsatser inom psykiatrin.

2015 deltog Anna-Karin i en kurs om samtalskort om existentiell hälsa och tänkte att detta måste vi kunna använda inom psykiatrin. Anna-Karin tog då kontakt med Thomas med tanken att kunna ha samtal tillsammans. I samråd med en avdelnings ledning och personal inbjöds patienter till en samtalsgrupp kring ”Livsmod, Livsglädje och Livsmening – existentiell hälsa”. Eftersom det handlar om inneliggande patienter så skiftar deltagarna i gruppen från vecka till vecka. Personalen på avdelningen erbjuder aktuella patienter vid ”morgonronden” att delta i gruppen.

Och så har det fortgått sedan 2015. ”Igår var det tre personer som deltog”, berättar Thomas. Det tema som valdes var ”Upplevelse av Sammanhang”. Från det första samtalskortet på det temat samtalas om frågorna ”Vilka sammanhang är du en del av?” ;”Finns det sammanhang som du skulle vilja vara en del av?” Samtalet kan då komma att handla om hobbies, eller sammanhang som man genom sin sjukdom, eller pandemin, kommit bort ifrån; att det kan vara svårt att hålla i relationer när man går ner sig i en depression, att man slutar med sådant som man mår bra av. Samtalet påminner om möjligheter och kan ge en liten drivkraft. Någon längtar till dansen, någon annan funderar på att ta fram fiskespöt. Påminnelsen av vad som hjälper en att må bra gör att fokus skiftar från det sjuka till det friska.

Samtalsgrupper om existentiell hälsa i vården

Avdelningspersonalen blev nyfikna, berättar Anna-Karin. ”De märkte att patienterna ofta kom tillbaka med en glädje i ögonen”. Detta ledde till att medarbetare på avdelningarna själva ville prova. 2017 inbjöds till den första pilotgruppen med personal. Personalen fick delta på arbetstid. Under sju tillfällen förde åtta deltagare samtal om teman som ”Harmoni och inre lugn”, ”Upplevelse av sammanhang”, ”Upplevelse av förundran”. Vi testade först i liten skala, för att se om vi var något värdefullt på spåret, säger Anna-Karin.  Syftet var att rusta medarbetarna i kontakten med patient och närstående, att ge dem verktyg för det enskilda mötet. Att själva ha fått ”provtänka” kring de viktiga ämnena. Att våga stå kvar när de existentiella frågorna aktualiseras i vården. Att ha övat sig att sätta ord på livet. Deltagarna ska sedan själva kunna vara beredda för att leda samtalsgrupper, och sprida arbetsmodellen. Oavsett har deltagarna fått ett verktyg med sig i sin profession.

”Vi har jobbat tillsammans i tjugo år, men aldrig pratat med varandra på detta sätt”, citerar Anna-Karin röster från en personalgrupp. Med goda utvärderingar i ryggen behövdes ett mandat för att kunna utveckla och sprida arbetsformen. En styrgrupp och en arbetsgrupp organiserades utifrån en målsättning att samtlig personal ska känna till begreppet existentiell hälsa.

Vi har haft medvind, menar Thomas och berättar om konferenser och utbildningar som drar intressenter från vård, skola och kyrka. AT-läkare i regionen har en obligatorisk föreläsning i sin utbildning och vi har även blivit inbjudna till klinikers utvecklingsdagar för att berätta om existentiell hälsa. Även biskopen i Växjö bidrar till intresset genom att ha föreläsningar och skriva artiklar om den existentiella hälsodimensionen. I dagsläget kommer det intresserade av olika yrkeskategorier till samtalsgrupperna för personal från alla medicinska områden – kirurgi, medicin, psykiatri och rehabilitering, primärvård, med flera.  Det finns ett behov av att få tala om existentiell hälsa, menar Anna-Karin. Att få sätta ord på sina tankar, känslor och vad vi längtar efter skapar möjlighet att stärka sina egna resurser ur ett hälsofrämjande perspektiv. Anna-Karin deltar i en satsning som SKR (Sveriges Kommuner och Regioner) driver: ”Meningsskapande i en sekulär tid”, där existentiell hälsa är ett område som väckt stort intresse.

Samtalskortens pedagogik

Thomas berättar hur samtalet arrangeras. Personalen på avdelningen har inventerat vilka de tror kan vara intresserade och tillfrågat dem. Det kan vara tre personer som nappar. Kaffe med tilltugg finns tillrett. Ledarna presenterar sig, liksom gruppdeltagarna till namn, men inte mycket mer. Tema för dagens samtal väljs; Tillit, Förhoppningar, Sammanhang eller något annat. Ledarna initierar ”Trygga rummet”, dvs att det som sägs i rummet får stanna i rummet, att den som talar inte ska bli avbruten eller ifrågasatt, att man får ”provtänka” och att man inte heller behöver säga något om man inte vill. Sedan börjar man samtala om temats tankefråga, exempelvis ”I vilka situationer upplever du balans i livet?” När alla fått säga sitt går man vidare till frågan om känsla: ”Hur känns det när du är i balans?”  Under tredje rundan om handling reflekterar deltagaren kring frågan ”Vad kan du göra för att få uppleva känslan av balans oftare?” Efter en timme avslutas gruppen med en sista runda: ”Hur var det att vara med i den här gruppen idag?”

Även om det går att känna igen begrepp från kognitiv beteendeterapi, så är det inte terapi, menar Thomas. Förhållningssättet beskriver han som salutogent, ”ett delande av livet som det är just nu, med tankar om framtiden”.

Korten erbjuder en struktur för samtalet – vi har valt en strategi där vi tar ett kort i taget. Där vi startar med Tanke och därefter gör nya rundor med Känsla respektive Handling. Man håller i kortet när man talar och lämnar det sedan vidare. När man gått första varvet skapar det nya tankar efter att ha fått lyssna till andra, berättar Anna-Karin, ord som berikar mitt eget tankesätt och kan ge nya infallsvinklar. ”Man blir påfylld, inför nästa kort”.  Tilliten växer, efterhand, i gruppen, menar Thomas. I personalgrupperna som träffas flera gånger sker samma sak. Där kan man börja med frågan: ”Vad hänger kvar efter förra gången?” Någon har svarat att ”Det här har jag tänkt på under hela veckan”. För personalgrupperna avslutas tillfällena alltid med frågan: Hur jag tar med mig detta i mötet med patient/närstående? Syftet är ju lärande och kompetensutveckling.

Samtalskorten gör att det går att rama in samtalet, att veta vad vi ska prata om. Det gör det också lättare att föra tillbaka samtalet till temat om det svävar ut.

Som ledare deltar vi aktivt och reflekterar själva om temat. Det är betydelsefullt att träda fram som person, men ”vi lägger oss på en nivå som är lämplig för gruppen”, säger Thomas, och utan att ta för mycket plats. Det är ju inte så att någon är expert på existentiell hälsa. Vi skapar tillit, genom att vi deltar, reflekterar Anna-Karin. Vad det påverkar att jag som präst är med i rummet, vet jag inte, säger Thomas. Men det kan ge möjligheter för vissa att också lyfta de andliga frågorna. En prästs närvaro aktualiserar den kristna livstydningen och det kan bli någon att ta spjärn emot. Jag ser sjukhuskyrkans närvaro som en resurs i rummet som möjliggör att få reflektera om livsfrågor som man annars inte talar om så ofta som längtan efter mening och Gudsbilder etc. Det gör också att en del blir frimodiga och delar sin tro eller sina tvivel i gruppen eller ger en frimodighet att berätta att man är aktiv i en kyrka eller församling.

Spridning

Anna-Karin talar om att det finns en positiv anda i Region Jönköpings län. Ett positivt synsätt bidrar till en tillåtande organisation. Vi provar alla möjligheter till förbättringar genom att testa i liten skala med ”piloter”.

Ett exempel på förbättringsarbete inom psykiatrin är att anställa Personer med Egen ERfarenhet, så kallade PEER support. Som en konsekvens av ambitionen att bedriva personcentrerad vård där patienten är medarbetare. För närvarande är en PEER samtalsledare tillsammans med Thomas i patientgrupperna inom psykiatrin. Peers kan också delta vid utbildningar, i patientdialoger och på avdelningar.

I vår ska en forskare följa med i en samtalsgrupp för personal som deltagande observatör i arbetet med att skriva en vetenskaplig artikel om arbetet med samtalsgrupper kring existentiell hälsa. Vi arbetar också med att sprida goda exempel och erfarenheter från vårt arbete med samtalsgrupper här i regionen till andra aktörer, berättar Anna-Karin, även utanför sjukhuset. Här är bl a den nationella samverkan med SKR viktig och planerade webinarier sprider idén och ger möjlighet till erfarenhetsutbyte.  Sjukhuskyrkan lägger inte rabarber på det här med existentiell hälsa, betonar Thomas, vi är en resurs, liksom vi är i kriser och i utbildning om bemötande.

STIG LINDE

Originalartikeln innehåller bilder. Se PDF för dessa.