Artikel

Osynliggjord matfattigdom – Hur bidrar diakonin till verklig förändring?

Svår fattigdom i den rika delen av världen gör att en betydande del av befolkningen tvingas äta mat som inte uppfyller grundläggande näringskrav eller går hungriga när maten är slut hemma. Orsakerna är många: inhuman migrationspolitik, bantade och byråkratiska socialförsäkringssystem, låga inkomster, ockerhyror, skulder, förändrad syn på de fattiga.

Arbete med matbanker, matutdelning och olika typer av matbutiker där överskottsvaror säljs till reducerat pris ökar mycket snabbt i Sverige och resten av västvärlden, redan före Coronapandemin.I det pastorat i nordöstra Göteborg där jag arbetar har vi länge mött och arbetat med behov av direkt stöd till mat. Det finns redan storskalig matutdelning i en kyrka och kapaciteten där räcker inte till. Samtidigt som vi gått in i processen med att själva eller tillsammans med andra starta utdelning av mat på ytterligare en plats har vi delat en gnagande oro av att vi underminerar samhällets skyddsnät ytterligare. Kan vår diakoni leda till att det blir ännu lättare för stat och kommun att neka människor nödhjälp med hänvisning till att det går att vända sig till kyrkan och resten av civilsamhället?

Matfattigdom och rätten till mat

Mat är en mänsklig rättighet med flera aspekter på tillgång till näringsriktig mat. I rätten till mat ingår alltså betydligt mer än att bara motverka hunger. Den innefattar också bland annat säker och näringsriktig mat utifrån individuella behov och kulturella normer.

Det finns inte någon samlad definition av matfattigdom, som i Sverige är ett nyimporterat begrepp, översatt från engelskans ”foodpoverty”. Det är också i Storbritannien och USA som utvecklingen gått längst både när det gäller utsattheten för matfattigdom och civilsamhällets insatser. Inom akademin används istället begreppet ”foodinsecurity”som ibland graderas som ”mild foodinsecurity”, ”moderate foodinsecurity” eller ”severefoodinsecurity.

I den här artikeln använder jag begreppet matfattigdom om en situation där de ekonomiska resurser som finns inte räcker för att säkerställa rätten till mat. Allvarlig matfattigdom beskriver en situation där människor periodvis upplever hunger, men det finns ingen fastställd definition för var gränsen går (se pdf för bild som beskriver detta).

Matfattigdom i Sverige

I andra länder ses problemet med matfattigdom som mycket stort. I USA lever omkring 50 miljoner människor i matfattigdom och det anses vara ett av de största folkhälsoproblemen.Frågan har också debatterats aktivt iEuropa, inte minst Norge, de senaste åren.

I Sverige är problemet trots det relativt osynligt. Det finns mycket lite forskning kring förekomst av matfattigdom i Sverige och först de senaste åren forskning från övriga Norden. I de studier som gjorts i Norden uppger 2-2,5% av befolkningen att de ibland eller ofta inte har tillräckligt att äta.Uppemot en fjärdedel har inte råd med hälsosam mat eller mat som motsvarar kulturella behov eller behov utifrån diet. Det finns dock relativt stor osäkerhet kring resultatet och de deltagande antas inte vara helt representativa för människor med låga inkomster. Grupper som hemlösa, nyanlända och personer med bristande språkkunskaper antas vara underrepresenterade. Men resultaten indikerar att antalet personer som lever i allvarlig matfattigdom i Sverige skulle kunna överstiga 200 000.

Överrepresenterade grupper är ensamstående föräldrar, låginkomsttagare, lågutbildade, unga personer, personer tillhörande etniska minoriteter och som lever i tätbefolkade områden.En studie visade på att av asylsökande i Norge upplever 78% av de vuxnaoch 20% av barn i familj hunger. I en studie från USA är personer som tillhör minoriteter avseende sexuell orientering eller könsidentitet överrepresenterade bland de matfattiga.Barn löper generellt mindre risk än vuxna att drabbas av matfattigdom, vilket kan bero på de får gratis mat i skolan och att mat fördelas till barn i första hand inom familjen.

Stadsmissionernas fattigdomsrapport 2019, visar på nära 160 000 insatser i Sverige avseende stöd till mat under de sammanlagt 32 veckor som studerats. De grupper som kommer är till största delen personer som redan har försörjningsstöd (98 252 insatser), men även EU-migranter (36 238), de ”ohjälpta” dvs personer som inte får det stöd de har rätt till från samhället (17 054) och en liten del papperslösa (5 582).

Ovärdiga fattiga

Majoriteten av de som söker hjälp hos stadsmissionerna har alltså försörjningsstöd, men det är viktigt att poängtera att rätten till stöd från socialtjänsten vid nödsituationer (till skillnad den mänskliga rättigheten) inte är absolut, utan även bygger på att den enskilde i vissa fall förväntas kunna planera sin ekonomi och t.ex. prioritera mat framför privata skulder (RÅ 1995:56 och HFD mål 342-344-16).Akut nödbistånd är i Högsta förvaltningsdomstolens rättspraxis inte beroende av orsakerna till att behovet uppstått, trots det riskerarmatbistånd att bedömas utifrån en uppfostrande norm snarare än det faktiska akuta behovet.

Rätt till nödhjälp för vidare till diskussioner om ”värdiga” och ”ovärdiga” fattiga.Ett exempel är situationer där barns behov ställs mot föräldrarnas och barnen beviljas nödbistånd men inte de vuxna på grund av att de inte levt upp till samhällets krav, oavsett konsekvenser för barnen av de vuxnas mående. När rätten till mat ersätts av prestationsbaserad, förtjänad, nödhjälp riskerarde som anses vara ”ovärdiga fattiga” och inte leder upp till ideal som formuleras inom arbetslinjen att hänvisas till ideell sektor och kyrkorna, istället för att garanteras sina konventionsgrundade rättigheter.

Detta är för mig väldigt tydligt under den pågående Coronapandemin, där det offentliga satsar mångmiljardbelopp på att rädda industrin och medelklassen, men endast i begränsad omfattning de ekonomiskt svaga grupperna. Vad jag kan se genomförs en betydande del av det arbete som görs för de mest utsatta grupperna genom att det offentliga finansierar nödhjälpsinsatser i civilsamhället, istället för att tillföra mer resurser och utökade rättigheter i de offentliga omfördelningssystemen.

Allvarliga hälsorisker

Fattigdomsfrågor drivs i Sverige ofta utifrån sina konsekvenser som ojämlikhet och minskad livslängd. Det finns vad jag funnit inga svenska studier kring hälsoeffekter av matfattigdom specifikt. En internationell forskningsöversikt visar att matfattigdom är en allvarlig riskfaktor för fysisk och psykisk ohälsa.För barn har olika studier visat att även när andra riskfaktorer sorterats bort finnsi många fall fördubblad risk att drabbasallt från depressioner, suicid och aggressionsproblematik till astma och betydligt sämre generell hälsa.

Studier på konsekvenser för vuxna visar risk för näringsbrist, mental ohälsa och depression, diabetes, högt blodtryck, sämre allmän hälsa och sömnsvårigheter. Risken kan även här handla om en fördubblad risk. För pensionärer finns en mer än fördubblad risk för rapporterad ohälsa hos dem som lever med allvarlig matfattigdom. När det gäller delaktighet i samhälletoch social isolering har de äldre som lever med marginell matfattigdom en minskning i aktivitetsgrad som motsvarar effekten av 14 års åldrande jämfört med de som har säker tillgång till näringsriktig mat.

Det finns studier som har visat på lägre kunskap om näringslära och kunskaper om tillredning av hälsosam mat hos människor som upplever osäker tillgång till mat, men det finns begränsad forskning kring sambanden, och även studier som visar att kunskapsnivån hos dessa grupper inte alls är lägre än hos befolkningen i övrigt. Tvärtom tycks en del av gruppen med låg tillgång till mat ha mycket goda kunskaper om var billig mat finns och hur den kan tillredas på ett bra sätt.

Matbanker kan leda till ökad utsatthet

Upplevelsen av att söka hjälp på en matbank, alltså en inrättning som på olika sätt delar ut mat till behövande, kan se olika ut för olika personer, men den forskning som finns kring upplevelsen av att vara mottagare av direktstöd med mat visar att det är en mycket negativ erfarenhet. En forskningsöversikt som gått igenom 20 forskningsstudier baserade på intervjuer av besökare på matcentraler i flera länder visar tydligt att det inte är en lösning som kan leva upp till de krav som finns för att garantera alla rätt till mat.

I studierna är det tydligt att många besökare har negativa upplevelser av den skänkta maten. Deltagarna beskrev otillfredsställelse med både matens kvalitet och kvantitet. På grund av begränsade valmöjligheter fick deltagarna ta emot mat de inte skulle äta i vanliga fall, som de inte visste hur de skulle tillaga eller som inte var passande utifrån kulturella normer eller hälsosituation. Deltagarna ifrågasatte kvaliteten på maten från matbanken och uppgav att den ofta var ’ohälsosam’, ’utgången’, ’möglig’, ’rutten’, ’motbjudande’, ’inte såg ätlig ut’ och ’not fit to feed an animal’. Den dåliga matkvaliteten orsakade stress, ångest och kan enligt studierna påverka deltagarnas självkänsla.Detta är ett genomgående och viktigt problem för dem som besöker matcentralerna. Bristande kvalité på maten, särskilt i kombination med en matkasse där en själv inte kan påverka innehållet förstärker känsla av skam och maktlöshet. Andra deltagare uttrycker istället resignation och förlorad kontroll: ”beggarscan’t be choosers”. 

Skam och maktlöshet

Besökarna berättar också om negativa känslor inte bara kring maten utan också själva besöket på matbanken. Exempel på känslor som återkommer i studierna är: skam, pinsamhet, förnedring, obehag, känsla av misslyckande, rädsla, skuld, maktlöshet, ojämlikhet, nervositet och frustration. Allra starkast var känslorna inför det första besöket och känslorna var så starka att de hindrade deltagarna från att be om hjälp trots att de skulle behöva det.Ett antal deltagare i studierna menade att besöken på matbanken är stigmatiserande och har haft en negativ inverkan på deras identitet, självkänsla, anseende och värdighet.

Många upplever en förväntan om att vara tacksamma, vilket de försöker leva upp till även om de känner stor besvikelse över utbudet och skam inför hela situationen. Att gå till en matbank beskrivs som sista utvägen när inget annat finns. Det som trots allt upplevs positivt är mötet med ideella som bemöter en på ett ickedömande sätt och möjligheter att skapa bra relationer med andra besökare som delar samma utsatta livssituation.Inte minst beskriver de hur det är viktigt att själv få engagera sig och bidra, så att en inte bara blir mottagare. Att bara få, utan att kunna ge något i utbyte, upplevs som särskilt förnedrande.Samtidigt är besökarna trots allt positiva till att matbanken finns som en sista utväg eftersom de annars skulle gå hungriga.

Det politiska läget

Det finns en stor risk att vårt arbete osynliggör problemet. Redan idag får fattigdomsfrågor får betydligt mindre utrymme i den politiska debatten i Sverige jämfört med andra länder. I såväl frågor om mänskliga rättigheter som om global utveckling beskrivs fattigdomsfrågorna ofta som något som främst rör andra länder.

Talande är arbetet med Agenda 2030 i Sverige. FN har tagit fram 17 globala mål för hållbar utveckling som ska uppnås till 2030. Mål 2 handlar om att utrota all hunger. Delmål 2.1 lyder: Senast 2030 avskaff­a hunger och garantera alla människor, i synnerhet de fattiga och människor i utsatta situationer, inklusive små barn, tillgång till tillräckligt med säker och näringsrik mat året om.

Sverige har tagit fram en nationell strategi för att uppnå Agenda 2030 och många kommuner och regioner har tagit fram egna dokument och strategier för att uppfylla målen. I Göteborg har stadsledningskontoret gjort en kartläggning som underlag för arbetet med Agenda 2030. När det gäller mål 2 menar stadsledningskontoret intressant nog att ”Hunger och undernäring är ingen stor utmaning för Sverige ochGöteborg. Det är snarare vad vi äter som är problemet.”

De mänskliga rättigheterna ankommer alla människor och staterna får inte göra begränsningar utifrån legal status eller individernas agerande. Detta därför att de anses utgå från själva egenskapen att någon är människa. Men de internationella överenskommelserna hamnar i motsättning till den reglerade förståelsen av rättigheter som de beskrivs av lagstiftning nationellt eller lokala riktlinjer, där de villkoras utifrån att de bara kan utkrävas av dem som tillhör en speciell kategori eller agerande på ett visst förväntat sätt. När existensen av de matfattiga, deras rätt att ställa rättighetskrav som för EU-migranter, papperslösa och asylsökande, och konsekvenserna av de låga nivåerna i ersättningssystemen, ifrågasätts undermineras deras möjligheter att göra rättighetsanspråk. 

Är matbanker en bra insats?

Den forskningsgenomgång jag gjort visar att det finns anledning att noga överväga insatsernas utformning och effekter innan de införs. Behoven i Sverige är mycket stora.

I Göteborg och Stockholm har matbutiker där livsmedelsindustrins överskott säljs till kraftigt reducerat pris till behövande öppnats i Stadsmissionens och Räddningsmissionens regi. Det finns vad jag funnit ingen stor utvärdering (PWC har gjort en effektutvärdering på ett fåtal kunder i Stockholm) eller forskning kring vilka effekter de haft för kunderna, och vad som är framgångsfaktorer i utformningen av dessa. Helt klart är i de kontakter jag haft med dem som driver matbanker är att de tycks vara överens om att de är ett nödvändigt ont när samhället drar ner resurser för de mest utsatta. Utvecklingen med matbutiker är ett försök att genomföra detta på ett värdigt sätt, även om det inte går att dra några slutsatser om vilken effekt de har haft i nuläget.

Det är också svårt att bedöma risken att insatserna får negativa konsekvenser på ett strukturellt plan. Det finns en tydlig risk att matbanker låser fast människor i hjälpberoende, nedbruten självkänsla och utsatthet samtidigt som civilsamhällets insatser osynliggör matfattigdomen och gör att trycket på politiskt ansvar minskar. Det kan leda till en nedåtgående spiral där stödet till de mest utsatta sker i form av välgörenhet istället för utifrån ett rättighetsperspektiv. Detta samverkar med de neddragningar som skett i välfärden under flera decennier.

Efterfrågan på direkta insatser för att lindra matfattigdomen ökar samtidigt som livsmedelsindustrin arbetar med att minska sitt matsvinn.Det kan vara mat av god kvalitet. Men i de fall maten utgörsav exempelvis en lastpall med tacoskal eller probiotisk yoghurt motsvarar det knappast det besökarna hade valt själva, åtminstone inte i stor utsträckning, om de kunnat välja. I vissa fall riskerar det också att leda till sämre kosthållning när halvfabrikat från svensk livsmedelsindustri ersätter den vana som finns att laga nyttig mat från grunden av billiga råvaror. Vid etablering av relationer med livsmedelssektorn är det därför viktigt att verka för god kvalitet på maten.

Bidra till en positiv samhällsförändring

Önskvärt för civilsamhället är istället att insatserna ger individer kraft till förändring, ökad egenmakt och utrymme att påverka sin egen livssituation, och att de hungriga synliggörs så att det sker ett ökat politiskt ansvarstagande. Vi vill ge människor förutsättningar till ett bättre liv med tillgång till god och näringsriktig mat i enlighet med de internationella konventionerna. Det görs bäst genom att vi ser till att alla har samma möjligheter att gå till en vanlig matbutik och handla den mat de behöver.

I mötet med den akuta matfattigdomen hamnar vi i flera dilemman. Vad gör vi när vi har föga hopp om politiska förändringar och nödhjälp från samhället? Vad gör vi när vi möter en person med akut hunger, samtidigt som vi är medvetna om att våra insatser kan få negativa strukturella konsekvenser?De insatser som görs bör genomföras på ett genomarbetat sätt som bidrar till det scenario där frågorna synliggörs och människor blir stärkta.

Denna forskningsgenomgång gjordes som del av övervägande kring en eventuell etablering av matutdelning i Hjällbo kyrka, i en av Göteborgs förorter. Risken att den offentliga sektorn backar och lämnar ansvar till civilsamhället bekräftas av de forskningsarbeten som gåtts igenom. Likaså att matbanker bidrar till ökat stigma, skam och maktlöshet.

Samtidigt har genomgången av den begränsade forskning som finns pekat mot att ett stort antal boende i vår del av Göteborg periodvis går hungriga, vilket ger allvarliga hälsoeffekter och innebär ett stort lidande. Den största delen av dessa söker sig inte till någon matbank för stöd. Vi upplever i de enskilda mötena att det blivit svårare för människor att få nödstöd från socialtjänsten, men det är inget vi kan belägga med statistik.

Behoven är mycket stora, men problemet är osynligt. För att besluta om hur verksamheten ska utformas går det att identifiera två möjliga effektpar: individ – oönskad effekt/önskad effekt samt samhälle – oönskad effekt/önskad effekt (se pdf för tabell).

Med stöd av denna genomgång, och i brist på mer systematisk kunskap, vill jag framhålla några viktiga utgångspunkter:

* Ta in barns särskilda situation i insatserna. Hälsoeffekterna för barn är allvarliga och barnfamiljer, i synnerhet asylsökande, med ensamstående föräldrar och med utländsk bakgrund är ekonomiskt utsatta grupper. Även aktiviteter för barn när matbanker är öppna bör övervägas, för att minska stigma för dem.
* Behovet av kvalitet i maten är något som påpekas av de deltagande i studier från flera länder. I de insatser som görs behöver det löpande följas upp tillsammans med andra aktörer hur kvalitén kan säkras och förbättras.Effekter där halvfabrikat ersätter mat med bättre kvalitet bör motverkas. Det är en fråga relaterad också till värdighet, skam och stigma.
* De som själva lever i matfattigdom framhåller vikten av att skapa sociala mötesplatser kring matbanken. Föräldragrupper, kvinno- och mansgrupper, familjeutflykter, gemenskapskvällar, språkcaféer, läxhjälp och matlagningskurser är några exempel på sådana insatser. Det kan minska stigmat som matbanker skapar, vilket för många utgör en barriär för att tillgodogöra sig stödet. Ideella är också en nyckel för att minska stigmat.
* Människor som själva lever i matfattigdom behöver ges möjlighet att få ge något tillbaka genom att bli ideella eller på andra sätt få en roll där de blir aktörer snarare än passiva mottagare.Problemet är resultat av strukturer och politiska beslut men konsekvensernaav problemet påförs den enskilde. Därför är den sociala miljön och känslan av kontroll och att själv få bidra, ge något tillbaka, mycket viktig.
* Påverkansarbete kan ske genom att sprida kunskap om problemet, som gjorts i Norge. Det saknas forskning om situationen i Sverige, vilket skulle vara en bra utgångspunkt för att agera politiskt. Påverkansarbete kan också ske kopplat till de mänskliga rättigheterna och Agenda 2030 där Sverige både på nationell nivå och lokal nivå förbundit sig att följa den och utrota hunger till 2030. Kan vi agera så att detta synsätt också för genomslag lokalt och nationellt?

De människor som lever i matfattigdom i Sverige idag är utsatta för ett starkt stigma. Kunskapen om att människor är hungriga i Sverige idag är mycket låg. När jag lyft upp problemet möts det ofta av ett ifrågasättande av personernas livsföring, som att de röker eller har dålig kunskap om att sköta sin ekonomi.De strukturella förklaringarna synliggörs alldeles för sällan.

I Svenska kyrkans diakoni ser och möter vi de människor som drabbas. Men hur omsätter vi den kunskapen i att agera profetiskt på ett sätt som leder till verkliga förändringar? Jag tror att vi kan nå långt genom att tillsammans med andra aktörer påverka lokalt i det läge fattigdomsfrågor inte syns i riksdagen. Min erfarenhet är att politiskt valda i kommunerna gärna har en dialog med kyrkan om situationen för de mest utsatta. Det vi måsta lära oss är att också ställa krav på att verkliga förändringar sker efter dialogen.

LINUS HERMANSSON, diakon i Hjällbo kyrka, Nylöse pastorat, fil mag i Mänskliga Rättigheter.

Artikeln innehåller bilder och referenslista. Se PDF för dessa.