Den kristna kyrkan har alltsedan aposteln Paulus varit behjälplig av ett ledarskap som också innehåller sin beskärda teologiska del.

I många fall har reglerna funnits där men både på individ- och organisationsnivå har man medvetet och ibland på grund av bristande interna rutiner inte brytt sig om de ordningar som finns.

Krissignalerna har kommit länge nog nu från utbildningsinstitutet. Saker måste hända. Förändringar i styrning och ledning kanske till slut är enda utvägen. Institutet måste få arbetsro på sikt men just nu måste Svenska kyrkans ledning ta till sig av kritiken och ge oss ute i organisationen tillfredsställande svar på vad som händer vid utbildningsinstitutet.

Ni är oss svaret skyldigt – vi som varje dag känner oss kallade till att verka inom Svenska kyrkan och som just i Svenska kyrkan dagligen ser tecken på Andens goda verk.

Jag slås ofta av hur många av kyrkans medarbetare och företrädare på olika nivåer som talar direkt illa om den egna organisationen.

Många av dessa farhågor har kommit på skam. Det ska medges. Men samtidigt är det ändå viktigt att fundera över vad det innebär att vara en episkopal kyrka.