Svensk Kyrkotidning

Det politiska läget i Sverige är bara ett symptom på det iskalla högerextrema strupgrepp som i allt högre grad håller på att kväva hela det demokratiprojekt som präglat europeisk politik de senaste decennierna.

Samtalet behöver inte leda till åsiktsgemenskap bara för att det är gott.

Det sägs ofta att kyrkan har fått i uppdrag att vara en profetisk röst, men hur skulle detta uppdrag kunna fullföljas av en kyrka som inte tycker någonting?

Jimmie Åkesson förkunnade i sitt sommartal att ”fädernas kyrka” skulle ryckas ur ”samhällsupplösarnas” händer.

Alltför ofta tycks det som att verksamheten i församlingarna präglas av ett producent/konsument-tänkande.

Hur skulle jag kunna känna hopp, när samhället ser ut som det gör?