Vi behöver i vår tid utforma en Svenska kyrkans fattigvårdslära om att bistå socioekonomiskt sårbara människor på ett relevant sätt.

Vilka som är värdiga och ovärdiga fattiga, och vem som ska ta ansvar för nödvändig omsorg, är medeltida frågor som vi fortfarande måste hantera.

Organisationer är inga slutna enheter utan formas i ett samspel med sina omgivningar.

Utvärderarna från Handelshögskolan identifierar – och markerar – behovet av att teologiskt förankra diskussionerna om kyrkans bidrag till människors välfärd.

Jag tror att vi har ett stort behov av att jobba med hur vi förstår, och därmed kan driva, det som beskrivs som kyrkans uppgift.

Att sociala verksamheter blir byråkratier är därför inte konstigt. Byråkrati är inte nödvändigtvis ett skällsord utan ett sätt att organisera för att reducera osäkerhet och öka uthållighet.