En slutsats av detta är att diakonalt arbete behöver bli ett moment i alla kyrkliga profilutbildningar, inte minst i präst- och kyrkomusikerutbildningen

Jag tänker att stiften har ett ansvar att bistå församlingarna att hitta former för en redovisning, en berättelse om församlingens arbete under pandemin, där erfarenheter samlas

Det är gott att se att det inte är tretton olika hjul som uppfinns. Det visar på en av den nationella nivåns funktioner. Vid sidan av att företräda och omvärldsspana torde tillskapandet av gemensamheter vara en nyckelfunktion.

Kyrkostatistiken ger oss siffror om att saker sker. Vi behöver lära oss mer om vad som sker och vilka kvaliteter det rymmer.

Med ”diakonins kyrka” avses en ”kyrka präglad av omsorg”, en tjänande kyrka

Hur ser församlingarnas möte med fattigdomen i dagens Sverige ut?