Berättelsen som målas upp är vacker, harmonisk och hoppfull. Nästan lite för vacker. Vad som utelämnas är den inte lika vackra sidan av jakten, den som Dawkins och andra nyateister fokuserat på.

Om hur människor genom gemenskaper började återupprätta tillit och hopp.

Världens helande börjar där vi lever och verkar - tillsammans. Det kan aldrig vara någon perifer fråga.