Allt började år 2001 när några pappor med barn frågade om de kunde få låna lokaler i församlingshemmet, för att tillsammans med sina barn umgås, leka och fika.

Paulus är en av de mest inflytelserika personer vi känner till. Hans brev till några nygrundade små grupper i det romerska riket har under många hundratals år lästs, begrundats, kritiserats och uppskattats av människor av olika konfessioner och professioner i olika länder och världsdelar. Det var ju han som först formulerade många av den kristna trons grundläggande föreställningar om Gud och människa, skriver här Samuel Byrskog.

Fenomenet ”den nye Paulus” diskuteras i denna artikel av Hans Ruin. Genom en lång rad nya böcker om Paulus och genom konferenser, debatter och tidskriftsartiklar i ämnet fokuseras frågan: vad betyder detta nya intresse för Paulus egentligen?

Då och då flammar en debatt upp om ”politiseringen av kyrkan”. Detta kan ha olika orsaker. Under KG Hammars tid som ärkebiskop (1997-2006) var det ofta hans person och ställningstaganden som stod i centrum konstaterar Lars Ingelstam i denna artikel. Ett annat tillfälle var skapandet av Kristen Demokratisk Samling som politiskt parti 1964, med nära länkar till pingströrelsen. En tredje orsak är att det nu är 50 år sedan det magiska året 1968. Många återblickar görs, och det är naturligt att fråga hur kyrkan påverkades och förhöll sig till den marxistiskt färgade ”68-vänstern”.

Diakonalt arbete har historiskt haft svårt att hävda sig som eget kunskapsområde i kyrkan på grund av genus och klass skriver Ninna Edgardh i denna artikel. Den diakonala retoriken har handlat om ödmjukt tjänande i det tysta. Kyrkan och akademin kan underlätta diakoners fortbildning och diakoniforskning genom att formulera behov av ny kunskap på det diakonala fältet.