I och med coronakrisen får nu biskopsmötet en delvis ny roll och stärker på så sätt sin ställning inom Svenska kyrkan.

Är då inte tanken om ickevåld bara provocerande naiv och överslätande? Det raljeras ju både över "kristen godhet" och "svensk snällhet" som något mesigt och fegt.

Vissa argumenterar i dag för att begreppet gjort sitt och borde utrangeras för gott och kastas på historiens sophög. Själv vill jag gärna ansluta mig till dem som menar att folkkyrkan i högsta grad är relevant men naturligtvis måste anpassa sig till en ny situation.