»öppet för nya tolkningar in i varje tid«
Få begrepp har varit så emotionellt laddat i Svenska kyrkan som begreppet folkkyrka. Begreppet har en lång och mångfacetterad historia. Av många är begreppet en omistlig del av kyrkans identitet som kyrka. Ibland använt till och med som en samfundssynonym för Svenska kyrkan.
Av andra föraktat och sett som en symbol för allt det som de anser vara fel med Svenska kyrkan i dag. Den ”politikerstyrda kyrkan” som det ibland talas om. Ofta är detta tal väldigt generaliserande och inte så lite tröttsamt i sin avsaknad av stringens. Av andra är ”folkkyrkan” ett begrepp som ”kidnappats” och förvanskats för att legitimera just deras intressen. Detta har vi sett inte minst inom den politiska populismens område med tal om både ”folkkyrka” och ett egendomligt tal om ”fädernas kyrka”.
Folkkyrkobegreppet utgick under lång tid i från att befolkningen var etniskt och kulturellt homogen. De flesta tillhörde Svenska kyrkan. I dag är Sverige ett annat land med en pluralitet och rik mångfald som var okänd för Einar Billing och andra teologer som vid förra sekelskiftet lyfte fram den religiöst motiverade folkkyrkan.
Vissa argumenterar i dag för att begreppet gjort sitt och borde utrangeras för gott och kastas på historiens sophög. Själv vill jag gärna ansluta mig till dem som menar att folkkyrkan i högsta grad är relevant men naturligtvis måste anpassa sig till en ny situation där Svenska kyrkan inte längre är en majoritetskyrka utan en kyrka i minoritet.
Det förutsätter ett öppet, generöst och befrämjande samtal om vad det innebär att vara just folkkyrka i dag. Vi bör diskutera begreppet även om det är emotionellt laddat. För en tid sedan deltog jag i ett seminarium i Uppsala där just folkkyrkans framtid diskuterades historiskt, teologiskt och med ett fruktbart framtidsperspektiv. Flera sådana samtal och diskussioner efterlyses. Det är angeläget för att kunna föra in folkkyrkan i en ny tid.
Men hur är det då läromässigt med begreppet i Svenska kyrkan? Ja, kort uttryckt så lämnas det öppet för nya tolkningar in i varje tid, som det också ska vara i en luthersk kyrka, samtidigt som den religiösa motiveringen ligger kvar som ett grundraster sedan Billings tid. Lag om Svenska kyrkan och kyrkoordningen slår fast att Svenska kyrkan ska vara en ”öppen folkkyrka”. En kyrka med låga trösklar som har rum för alla, för den sökande och tvivlande likaväl för den som är mera trosviss. Det ger uttryck för en hälsosam öppenhet. Detta parat med en demokratisk kyrka ger en god utgångspunkt för framtiden. Vi lever som bekant i en tid när demokratin på många sätt är hotad eller satt på undantag. Det gäller i den stora världen men också i många andra sammanhang där världen delas in i svart och vitt och inte sällan ett förenklat ”för” eller ”emot”. Fakta ses inte som relevanta. Starka ledare efterfrågas som kan peka med hela handen. Det aningen lågmälda och goda samtalet ses i en sådan värld som en svaghet. I en sådan värld kan folkkyrkan med evangeliet som grund vara en god kraft och en besvarande gemenskap som visar på en annan väg.
GÖRAN LUNDSTEDT