Det är problematiskt med uppdelningen av arv och miljö men teologin kan här vara en hjälp för att belysa vari problemet ligger, skriver Joseph Sverker i sin artikel.
Ibland talar vi om kyrkan och dess gemenskap i termer av ställföreträdande hopp. Jag tror att det är en av kyrkans viktigaste uppgifter. Oavsett Corona. Det jag tycker mig se just nu är en massa exempel på just det.
Det är höst och jag åker pendeltåg mellan Malmö och Köpenhamn tillsammans med en ung man. Trots att det är kyligt ute har han ingen halsduk med sig. Skjortan är uppknäppt. Runt halsen har han ett guldhalsband med en davidsstjärna. Mannen jag färdas med är svensk och jude. Jag blir glad över att han så frimodigt visar sin identitet. Samtidigt blir jag ledsen över att jag ens tänkte den tanken.
På några veckor har Svenska kyrkans församlingar fått ställa om sin verksamhet till följd av Coronautbrottet. Den kris samhället nu står inför kommer under lång tid framöver ställa nya krav på att leda församling. Michael Öjermo diskuterar här de utmaningar kyrkan står inför vad gäller det lokala ledarskapet i en tid fylld av oro och osäkerhet.
Interreligiös och annan bred samverkan blir något särskilt viktigt när gränshinder efter gränshinder blir resta… Hälsa är vädligt mycket en klassfråga.
En kartläggning av diakonala verksamheter visar att skillnader i stiftet kan spegla en församlingsdiakoni just så kontextuell som den ska vara enligt kyrkoordning och biskopsbrev. Diakonal verksamhet behöver hitta balansen mellan insatser för förändring och problemlösning, och den omsorg som bärs i gemenskap. Båda behövs om församlingen ska blomstra
