Därför måste vi som inte vill att Svenska kyrkan tjänar dessa krafter formulera alternativ till denna förståelse av kyrka, tradition, svenskhet.
Står västerländska människor i skuld till naturen? Är klimatavtryck en arvsynd? Och kan rättfärdiggörelsen av de orättfärdiga leda till ökat ansvarstagande för skapelsen? I den här artikeln bearbetar Fredrik Seltman bland annat dessa frågor, vilka också utgör en del av tematiken för den avhandling han arbetar på.
Själv har jag börjat undra om inte begreppet sekulär passar bättre för att beskriva läget på många kyrkliga arbetsplatser än i Sverige som land
Hur ska vi kunna veta om diakonins gemenskapande verksamheter är något annat än ytligt tidsfördriv? Om den skapar värden som enskilda och vårt samhälle så innerligt väl behöver, måste vi då inte mäta vad diakonin åstadkommer? Det är några av de frågeställningar Anders Hagman ställer i sin artikel.
