Kyrkostatistiken ger oss siffror om att saker sker. Vi behöver lära oss mer om vad som sker och vilka kvaliteter det rymmer.
När vi som står i kyrkans tjänst möter människor i själavård som har en stark tro på reinkarnation ska vi alltid peka på Kristus som centrum för den kristna tron, men det är också viktigt att vi lyssnar med lyhördhet och ödmjukhet på människors andliga erfarenheter.
Jag tänker återigen på den blick Carina Bergfeldt uppvisar sig ha för samhället. En blick som på många sätt påminner om den blick jag menar att vi bör sträva efter var gång vi ställer frågan om vad det är att vara kyrka, hur medlemsantalet ska öka eller vilken typ av gudstjänster vi bör fira.
Från alla håll kommer kraven på att bygga om kyrkorna, sänka golv, ta bort trappor, öka antalet toaletter, förbättra belysning, digitala psalmtavlor! Då kan det vara viktigt att ta ett steg tillbaka och ställa frågan: varför har vi kyrkorum?
Att Svenska kyrkan befinner sig i en period av stora omställningar är knappast okänt för någon, men uppfattningen att denna tid är en tid av möjligheter är kanske en uppfattning som inte delas av alla.
I föreliggande artikel analyserar Mikael Winninge den roll som kunskap om Bibeln respektive insikter i bibelvetenskap kan ha i relation till sekulariseringen. Artikeln är uppdelad i två delar varav den första delen publicerades i förra numret av Svensk Kyrkotidning.
