Nationell och internationell ekumenik behöver det lokala sammanhanget för att få kropp, skriver Jenny Sjögreen i denna artikel. Ekumenikens frågor är ju egentligen inte några andra än världens frågor, och Kyrkan gör inget för sin egen skull utan i världen och för världen.

Den ensamstående föräldern som bara har råd med pasta till barnen, flyktingfamiljen som klarar sig genom samla burkar för att kunna köpa mjöl i storpack, och den riktigt hungriga som har svårt att tänka klart på grund av den rivande hungerkänslan. Det har skett ett skifte, menar Linus Hermansson i denna artikel, från ett rättighetstänk kring mat, till att hjälp från samhället, även i form av nödstöd till mat, villkoras utifrån krav på motprestation.

Däremot tror jag nog att många som bakar bullarna och tillagar maten som ska serveras på kyrkkaffen ser det de gör som en gudstjänst, som ett sätt att leva ut sitt kristna liv och därmed tjäna både Gud och människor.