Att översätta gamla texter är svårt. Språk är bärare av ett kulturbundet sätt att uppfatta verkligheten.
Skälen att göra en nyöversättning är framför allt bibelforskningens framsteg, delvis nya vanor i användningen av det svenska språket och, inte minst, att översättningsteoretiska förutsättningar och ideal har förändrats.
Kunde vi inte då lika gärna kalla oss Statens nationella ceremoniverk eller – numera – Byrån för övergångsriter?
Att gruppera och etikettera psykisk sjukdom ligger ändå långt utanför Svenska kyrkans uppdrag. Det räcker att vi talar om psykiskt lidande. Ett sådant ordskifte kan också hjälpa oss att flytta fokus från det strikt kliniska, där varje åtgärd bör föregås av psykiatrisk expertis, till det diakonala där genuin medmänsklighet är den viktigaste ingrediensen. Thérèse Eriksson har intervjuat församlingsmedarbetare om bemötandet av människor med psykisk ohälsa.
