Diakoni är ett församlingsuppdrag. Ansvaret för diakonin kan inte anställas bort, läser vi i ”Ett biskopsbrev om diakoni”. Hur kan en diakoni med mångas delaktighet bli till konkret verklighet i en kyrka där vi under årtionden vant oss vid att anställda leder gruppverksamheter och har makt och nycklar i sina händer? Gunnel Claesson arbetar med dessa frågor i Angereds församling.

I många sammanhang används och hänvisas det till begreppet ”andligt ledarskap”. Inom Svenska kyrkan och inom andra trossamfund brukas begreppet på skilda sätt och utan någon klar definition. I denna artikel diskuterar Ulrika Svalfors olika verktyg och metoder för att vidare studera begreppet ”andligt ledarskap” och huruvida det är ett gott eller dåligt ledarskap som utövas.

En nyvigd kommer ut som präst. Det hierarkiska systemet ger en boost – prästen är fortfarande en auktoritet, rollen förknippas med makt och myndighet. Men den gudstjänstfirande församlingens samlade utbildning och erfarenheter överstiger ofta och på många områden prästens. På några punkter har prästen i bästa fall mer kunskap och framför allt en ändamålsenlig verktygslåda till hands. Som predikant kan prästen dela med sig av denna verktygslåda. Det är en av utgångspunkterna i Thomas Kazens artikel. För att illustrera diskussionen avslutas den med en predikan.

Barnrättsutredningen (SOU 2016:19) har föreslagit att FN:s konvention om barnets rättigheter från 1989 ska bli Svensk lag från 1 januari 2018. Redan nu har Sverige genom att ratificera konventionen förbundit sig att följa den och att rapportera till FN om hur den efterlevs, men då tar Sverige ett steg till. Barnkonventionen likställs med övriga lagar och påstådda brott mot den kommer att kunna prövas i svensk domstol. Maria Klasson Sundin skriver här om Barnkonventionen och religionsfriheten utifrån sin doktorsavhandling.