Att vara goda grannar. Och att ta ett särskilt ansvar som stor och resursstark kyrka med tillgång till så mycket av det offentliga rummet och det etablerade Sverige.
Allt började år 2001 när några pappor med barn frågade om de kunde få låna lokaler i församlingshemmet, för att tillsammans med sina barn umgås, leka och fika.
Paulus är en av de mest inflytelserika personer vi känner till. Hans brev till några nygrundade små grupper i det romerska riket har under många hundratals år lästs, begrundats, kritiserats och uppskattats av människor av olika konfessioner och professioner i olika länder och världsdelar. Det var ju han som först formulerade många av den kristna trons grundläggande föreställningar om Gud och människa, skriver här Samuel Byrskog.
Fenomenet ”den nye Paulus” diskuteras i denna artikel av Hans Ruin. Genom en lång rad nya böcker om Paulus och genom konferenser, debatter och tidskriftsartiklar i ämnet fokuseras frågan: vad betyder detta nya intresse för Paulus egentligen?
Hur blir vi som är Svenska kyrkan än mer en motkraft mot nationalismens krafter som trycker tillbaka kvinnors organisationer och rättigheter? Hur blir vi det just som en svensk kyrka och en del av den ekumeniska rörelsen i Sverige och världen, samt i solidaritet med kvinnor i andra religiösa traditioner?
Då och då flammar en debatt upp om ”politiseringen av kyrkan”. Detta kan ha olika orsaker. Under KG Hammars tid som ärkebiskop (1997-2006) var det ofta hans person och ställningstaganden som stod i centrum konstaterar Lars Ingelstam i denna artikel. Ett annat tillfälle var skapandet av Kristen Demokratisk Samling som politiskt parti 1964, med nära länkar till pingströrelsen. En tredje orsak är att det nu är 50 år sedan det magiska året 1968. Många återblickar görs, och det är naturligt att fråga hur kyrkan påverkades och förhöll sig till den marxistiskt färgade ”68-vänstern”.
