I relation till gudstjänsten ger körsångarna flera exempel på att betydelsebärande aspekter av delaktighet uteblir och ett deltagande i Svenska kyrkans gudstjänst leder därför inte självklart till delaktighet.
Så fortsätter alltså diskussionerna också bland dem som delar feministiska värderingar och integrerar dem med sin kristna tro om vilken roll bibelöversättning kan spela.
En kyrka där ämbetsbärarna snarare förstås som legitimerade experter och flexibla leverantörer i ett kundanpassat företag än som andliga ledare.
Det som skiljer prästen från andra kontaktyrken som också har höga sjukskrivningstal: att vi är vigda till tjänst med bön och handpåläggning och ingår i en bedjande gemenskap som har tillgång till 2000 års erfarenheter av andlig vägledning.
Hur blir gudstjänst på riktigt för hela församlingen och inte bara en angelägenhet för trogna eller vana gudstjänstbesökare? Hur undviks att gudstjänst mest blir en spegel av det lyckosamma medelklasslivet?
