Käre Bengt,
Det finns människor som passerar genom en verksamhet – och så finns det de som sätter sin prägel på den. Som bär den under lång tid, formar den, och på ett stillsamt men avgörande sätt blir en del av dess själ.
Du är en sådan person.
När du klev in i Svensk Kyrkotidning första gången med din nedverkan 1963, var det kanske ingen som anade hur lång och betydelsefullt ditt arbete och gärning skulle bli för tidningen. Och kanske anade inte du det heller. Men så här i efterhand ser vi det tydligt: det du har gjort är något alldeles unikt. Du var tidningens förste redaktör åren 1971-1983, ledamot i styrelsen i 54 år – 1971-2025 och dess ordförande i 31 år – från1994.
Du har inte bara haft uppdrag – du har burit ett ansvar genom decennier. Som redaktör, som styrelseledamot, och under lång tid som ordförande. Det är lätt att räkna årtal, men svårare – och viktigare – att förstå vad de har inneburit.
För bakom alla dessa år finns ett engagemang som inte går att ta miste på. En tro på att teologi och kyrkligt samtal spelar roll. En övertygelse om att en kyrka behöver ett språk för att tänka, pröva och ibland ompröva. Och en vilja att ge utrymme för det samtalet, utan att försöka styra, eller i något avseende förminska det.
Du har varit med och skapat just det utrymmet och på sätt bidragit till det teologiska samtalet.
Och du har gjort det med en särskild hållning – där integritet och tillit har gått hand i hand. Du har värnat redaktionens frihet, samtidigt som du har funnits där som stöd. Inte ovanifrån, utan bredvid och givit goda råd utan att inkräkta på det redaktionella oberoendet och friheten. Det är inte alltid det mest synliga ledarskapet. Men det är ofta på längre sikt det mest bärande och konstruktiva.
När vi nu ser tillbaka på din tid Bengt är det inte bara en historia om Svensk Kyrkotidning. Det är också en berättelse om trofasthet. Om uthållighet. Och om kärlek skulle jag vilja benämna det – till kyrkan, till samtalet, och till de människor som bär det vidare.
Och kanske är det just därför det känns så tydligt i dag: du lämnar inte bara ett uppdrag. Du lämnar ett avtryck i Svensk Kyrkotidning och i det teologiska och kyrkliga samtalet i Sverige.
Käre Bengt, tack för allt du har gett – i arbete, i närvaro, vänskap och i anda. Tack för att du har funnits, så länge och så helhjärtat för Svensk Kyrkotidning, dess medarbetare, läsare och raden av förste redaktörer som du samarbetet med genom åren.
Vi önskar dig välsignelse och glädje i det som nu ligger framför dig.
Och vi kommer att bära med oss det du har varit med och bygga och ta det vidare som redaktion, styrelse och stiftelse för Svensk Kyrkotidning.
Stort tack Bengt!
GÖRAN LUNDSTEDT, ny ordförande för Svensk kyrkotidnings styrelse och tidigare förste redaktör.
