Jag har saknat killarnas egna röster, så jag bestämde mig för att prata med några av dem. Vad fick dem att börja gå till kyrkan? Hur ser intresset för religion ut bland deras jämnåriga? Vad är det centrala i kristen tro för dem och vilken sorts kristendom möter de på sociala medier? Jag ställde frågorna till Aston, 15, Adrian, 15, Neo, 16, Erik, 18, Axel, 19 och Kent, 21. Det här är killar jag mött i Sofia församling i Stockholm. De utgör inte på något sätt ett representativt urval för hela landet eller gruppen unga killar i allmänhet, men det är sex röster som kan ge en fördjupad bild av ett delvis förändrat religiöst landskap.
Vägen till kyrkan?
För flera av mina informanter har det egna sökandet inletts i samband med konfirmationen. Några av dem började dock gå i kyrkan redan tidigare. Adrian började gå i gudstjänst på egen hand redan när han var 13 år. Han beskriver sin familj som ”väldigt icke-troende”. Adrian berättar hur han fascinerades av hur finjusterade naturlagarna var och hur svårt det var för honom att tro att universum skulle ha kommit från ingenting. Han började se bevis på att det fanns en skapare och började lyssna på folk som pratade om tro.
För Axel som också började gå i kyrkan i 13-årsåldern var det musiken som var inkörsporten. Han berättar om känslan när han första gången kom till kyrkan och hörde orgelförspelet till psalm 71 Som spridda sädeskornen och kände igen melodin från Den blomstertid nu kommer. Axel började så småningom själv spela orgel och när intervjun görs ska han snart ta studenten från ett gymnasieprogram med orgelinriktning.
Neo, som var en flitig gudstjänstbesökare tiden efter konfirmationen, kallar sig idag agnostiker och har slutat gå i kyrkan, men han beskriver i ett mejl att ”både min bästa vän och min hund dog under samma tid som jag började gå i kyrkan. Jag såg kyrkan som ett lätt sätt att förklara svåra problem och en plats att fly till”. När jag frågar varför Neo slutade gå i gudstjänst, skriver han att han utgår från bevis i sitt liv. ”I mitt vardagliga liv trodde jag bara på fakta. Men under kyrkliga aktiviteter skulle jag plötsligt bara tro utan några bevis. Det kändes väldigt fel”. Han skriver också: ”Jag märkte även att kristen tro bygger på att förändra sitt liv på ett sätt så att det förbättras. Men sedan i stället för att vara glad över sina egna prestationer och val så väljer man att ge gud tacket.”
Tacksamhet är också ett tema som lyfts av flera av dem som fortsatt att gå i kyrkan, men medan Neo ser något problematiskt i förväntan att känna tacksamhet, så lyfter till exempel Aston det faktum att tron får honom att inse hur mycket han har att vara tacksam över som något positivt.
– Med tanke på hur jag har det, tycker jag att jag verkligen borde tacka Gud, säger han.
Mer vibe än principer
De flesta av killarna jag intervjuar har bilden av att någonting håller på att förändras i samhället i synen på religion. Erik berättar att när han gick på mellanstadiet så handlade mycket av religionsundervisningen om att världen blivit alltmer sekulariserad och att allt färre trodde på Gud. Idag, som 18-åring säger han:
– Jag tror inte det var sant, jag tror det hade börjat vända redan då.
Erik upplever att det finns ett stort intresse för religion bland hans jämnåriga
– Vi har krig i världen, en osäker ekonomisk situation för många, det är mycket osäkerhet, klimatförändringar och sociala medier, säger Erik. Jag tror att man vill ha någon större mening, man vill känna något hopp.
Erik tror att det finns en större andlig öppenhet, en större längtan i hans generation än i hans föräldrageneration, men lägger till att denna öppenhet inte bara riktar sig mot kristendomen, utan att det också kan handla om andra religioner och nyandlighet.
Även Aston som är 15 år har bilden av att intresset för religion bland unga idag är stort.
– Ja, men det skulle jag säga, svarar han. De flesta jag känner, de är troende. Väldigt många i min ålder går till kyrka eller moské eller synagoga, om det finns.
Aston tror att det har mycket med sociala medier att göra. Där är det många ”som sprider ordet om Gud”.
Axel, 19, ser däremot inget ökat intresse.
– Nä, det skulle jag inte säga, säger han.
Han tror däremot att dagens unga är mer dynamiska i sina värderingar än föräldragenerationen, som han menar ofta till exempel har röstat på samma parti i 30 år. Folk i Axels ålder släpper oftare på principer ”och kör mer på vibe”, tror han.
Kent, 21, upplever att många i hans generation är intresserade av religion, men tror att många unga är mer benägna att utforska saker på egen hand, och i lägre utsträckning vill sätta en etikett på sig själv.
– Jag känner flera som tycker om att gå i kyrkan, tycker om gudstjänst och har ett band till kristendomen, men som kanske ändå inte väljer att säga: ”jag är stolt kristen”. De har svårt att liksom sätta ord på det på något sätt, säger Kent, som till vardags studerar biologi på universitetet. Kent tar också upp iakttagelsen att det bland unga inte finns så tydliga avgränsningar mellan samfund. Man kan gå mellan till exempel. Equmeniakyrkan och Svenska kyrkan och samtidigt influeras av något anglikanskt, säger Kent. Han har också tänkt på hur kristna konton i sociala medier kan ha röster från olika kyrkor och traditioner, ja ”från en mycket större del av spektrumet”.
Konservativ trend?
Flera av killarna har läst och hört om en konservativ trend bland unga, men de identifierar sig inte särskilt mycket med den.
– Jag omger mig inte med så mycket konservatism” säger Axel, men konstaterar att en del nog kan missta honom för en konservativ ”gubb-kille” för att han går i kyrkan och lyssnar på Bach. Han tror att mycket går i vågor och att ”vi snarast kommer bli väldigt röda och socialistiska snart.” Kent beskriver att han ofta känner sig mer progressiv än sina troende vänner, men att han ändå tycker att det är roligt att till exempel diskutera hur man ska tolka svåra bibelställen med dem. Och Erik har läst mycket om unga män som radikaliseras. Han tror att det stämmer att det finns en sådan tendens, men inte i den utsträckning som det ofta beskrivs som i media. Den stora majoriteten, tror Erik, söker efter mening i en tid då många upplever meningslöshet. Han tar också upp att få unga i Sverige idag har upplevt religiös indoktrinering och att de därför kan upptäcka tro ”på ett mer oskyldigt sätt”. Men Erik konstaterar också att det finns krafter som kopplar ihop politik och religion, att människor som “tycker det är hemskt att världen är så woke och vill tillbaka till de gamla goda tiderna då människor var förtryckta” kan rättfärdiga det med religion.
If you scroll you believe in the devil
Sociala medier är en del av de flesta ungas liv idag och för de flesta av dem jag intervjuar är det självklart att det är en arena där man också möter kristen tro. Den som urskiljer sig här är Axel, som svarar ”Nej, nej, nej” när jag frågar om han influeras av några kristna konton i sociala medier.
För de två yngre killarna, femtonåringarna Aston och Adrian, har sociala medier spelat en huvudsakligen positiv roll i deras trosutveckling.
– Ofta när jag är på sociala medier ser jag inlägg om bibelverser som är väldigt trevliga och det tror jag kan påverka folk i min ålder, säger Aston.
Aston tror att många får hjälp av sociala medier i sin tro och berättar till exempel om TikToks där någon berättar om hur de vänt sig till Gud och sagt ”Gud om du existerar…” och fått bönesvar. Men har är kritisk till när TikTokare använder Gud för att få likes och t.ex. säger ”if you scroll you belive in the devil”.
– Det är ju helt fel, säger Aston. De använder Guds ord för att få likes.
Adrian influeras både av sociala medier och av att läsa Bibeln på egen hand. Särskilt gillar han att läsa Paulus brev. Han berättar att många TikTokare uttrycker en väldigt stark tro.
– Det är därför jag tittar på dem, säger Adrian, men lägger till att ” man inte ska lita blint på vad de säger, utan leta efter sitt eget också.”
När jag frågar Aston om han mött något på kristna konton i sociala medier som han inte gillar så tar han upp synen på homosexualitet och hur de uppmanas att vända sig till Gud.
– De kanske menar att hjälpa, men det blir så här taskigt, säger han.
Aston tror att andra i hans ålder kan påverkas av synen på homosexualitet i sociala medier, men själv vet han var han står. Aston berättar om sin homosexuella gudmor som han tycker mycket om.
– Att hon gillar någon av samma kön, det respekterar jag verkligen. Så det skulle inte påverka mig. Hon är min gudmor och jag är glad över det.
Även de lite äldre killarna, Erik och Kent, tar upp homofobin och hatet mot HBTQ-personer på sociala medier. Erik beskriver hur han äcklas av att det kopplas ihop med kristen tro och oroas av att det får många att tro att den typen av extrema och hatiska tankar är typiska för kristen tro. Men det får honom också att inse vikten av att ”vi andra som inte tror på det här engagerar oss i kyrkan och visar vad tron kan vara på andra sätt”.
Kent berättar att han upplever att den tro han möter i kyrkan och den tro han möter på nätet i grunden är samma tro, men att han ibland stör sig på kristna influencers behov av att avgränsa vad som är kristet och inte. Han konstaterar dock att de ofta finns i en amerikansk kontext som skiljer sig en del från den svenska.
Samtliga killar visar alltså prov på kritiskt tänkande och urskiljningsförmåga. Alla lyfter också fram att människorna de har omkring sig i familjen, kompisgänget, skolan och kyrkan har större inflytande över dem än influencers på sociala medier.
Syndernas förlåtelse och evigt liv
Adrian har nyligen varit på konfirmationsläger (i en annan församling än där jag tjänstgör) när vi ses. När jag frågar honom om han upplevde någon skillnad mellan den tro som förmedlades under konfirmationsundervisningen och den tro han mött på nätet svarar han:
– Det var kanske lite annorlunda från det jag hört. Det var inte jättecentrerat på tro, skulle jag säga.
Adrian uttrycker dock ingen kritik mot detta.
-Jag vet inte om det var för lite [kristen tro]. Jag skulle inte säga att det påverkade mig negativt, säger han. Och jag vet inte om det påverkade andra positivt. En genomsnittlig person kanske inte har jättestark tro, säger Adrian, så då måste man ju börja lite lättare.
Adrian hänvisar ofta till bibelcitat och här pratar vi en stund om mjölk och fast föda som Paulus skriver om. Adrian berättar också att det var ”väldigt mycket eget, man skulle ha sin egen gudsbild” på lägret och att konfirmandernas predikan bestod i att de berättade om sina gudsbilder.
När jag frågar Adrian vad han sa under predikan, så berättar han att han sa att ”Gud är oändligt god, oändligt vis, oändligt kraftfull”, ja att det var som en trosbekännelse. Adrian berättar också att alla människor är syndare och att straffet för synden är död, men att det var därför Jesus dog på korset.
– Han tog straffet för våra synder, så slipper vi, säger Adrian, men sen får vi välja om vi vill vara med honom. Gud måste vara domare, för han vill ha rättvisa, men han älskar oss också samtidigt, det var därför Jesus kom ner, berättar han vidare.
Adrian säger inget kritiskt om konfirmationens fokus på den egna gudsbilden, men det är tydligt att Adrian själv använder mer av ett klassiskt teologiskt språkbruk än egna formuleringar. Försoningen, som är något centralt i kristen tro för Adrian, tror han inte de pratade om på lägret
Förlåtelse och försoning dyker också upp i flera av de andra informanternas svar på frågan vad som är centralt för dem i kristen tro
– Tanken på syndernas förlåtelse och det eviga livet, svarar Kent.
Aston beskriver hur Gud hjälper honom göra de rätta valen och att han tycker om att Gud kan förlåta, det gör honom trygg.
Erik och Axel tar framför allt upp kärleksbudskapet som det centrala i kristen tro.
– Att vi är människor tillsammans, att man bryr sig om varandra, tar hand om varandra, behandlar andra så gott man kan och försöker se så mycket man kan utanför sin egen lilla bubbla, anstränga sig för andra och sprida glädje och kärlek, säger Axel.
– Att se på andra människor med kärlek och med omtanke, säger Erik. Att man ska älska andra människor som man själv vill bli älskad. Kärleksbudskapet är kärnan, menar han. Man är älskad och det finns en större mening med allting. Men kärleksbudskapet kan också missbrukas, säger Erik. ”There´s no such hate as christian love”.
Kyrkan som unik miljö i en orolig tid
Erik och Axel är också de två som tydligast tar upp församlingen som gemenskap. Axel lyfter fram kyrkan som en unik miljö, där det uppstår samtal han annars skulle gått miste om.
– Där finns allt från hundraåringar till femåringar, rika och fattiga, kvinnor och män. Från folk som har trott på Gud sen 1945 till folk som har trott på Gud sen 2025.
Han beskriver hur han ofta går från kyrkan efter att ha pratat med någon med tanken av att ”det här har jag aldrig tänkt på, det här har jag aldrig sett ur det här perspektivet.”
Samtliga killar beskriver sin samtid som orolig. De uttrycker på olika sätt längtan efter mening, hopp och trygghet. Adrian tänker, trots en uppväxt i stan, bli bonde i framtiden.
Det som lockar är att kunna vara ute mycket i naturen och kunna odla sin egen mat, ”att jag vet vad som har hänt med maten, att det är helt naturligt och inte några dåliga saker i den”. Neo hoppas på en stabil inkomst ”så att jag inte dör i förtid”. Aston tror att om vi fortsätter att bli påverkade av det vi ser på sociala medier kommer samhället att förändras helt. Samtidigt som sociala medier är en inspirationskälla för Astons tro förfäras han av “modehajpen” och de ideal som sprids kring utseende, “att man vill vara snygg, klä sig fint, för att folk ska tycka om det.” Han tror att många blir deprimerade av det och menar att samhället har förändrats sedan sociala medier blivit så populärt. Men han oroas också av klimatförändringarna, som de pratar mycket om i skolan.
– Jag tror nästan alla tänker på det, säger han. Hur kommer det att vara om vi fortsätter så här?
Axel beskriver hur han och hans nära kompisar ”är lite alarmistiska” och tänker att ”Putin kanske trycker på knappen om en månad så vi måste tänka YOLO” samtidigt beskriver han att hans livsfilosofi är att allt löser sig och blir bra och att det alarmistiska kan var en ursäkt för att ”jag vill begå frosseri och en massa andra saker.”
Erik tror att religion kommer vara mer närvarande i samhället i framtiden och att många människor mår bra av att ha en ”hälsosam dos religion i sitt liv” och att kyrkan bidrar med mycket gott i samhället, men han kan också se en fara i att religion och politik går hand i hand och att det kan fortsätta att dra in unga män i hatiska spiraler. Han tror att radikalisering ofta hör samman med brist på sociala sammanhang och att det är fler unga män än unga kvinnor, som saknar dessa sammanhang och har svårt att be om hjälp. Kent påpekar att kyrkan alltid kunnat finnas som någon slags förenande faktor. Han tror att andlighet kommer att behövas ännu mer framöver. Kent tror också att många finner ett lugn i tron på ett liv efter detta, att ”liksom känner att ok, men då är det inte kört för mig ännu”.
För informanterna själva verkar kyrkan och gudstjänstlivet utgöra ett sammanhang som är ”bra för själen” (Erik) är ”tryggande och trevligt” (Aston), ”öppnar för samtal man annars skulle gått miste om” (Axel) och där man ”får vara i Guds närvaro” (Adrian). Adrian avslutar också med att berätta att han läst att Jesus ska blir den störste influencern 2025
– Vi har vänt oss ifrån Jesus så länge, säger han. Nu ser man kanske tron igen som ett svar på frågor som man har.
Vilka lärdomar kan vi dra?
Vad kan vi då dra för lärdomar av vad de här killarna berättar? Jag vill framför allt lyfta fram tre reflektioner.
- Gruppen unga killar är en heterogen grupp. Det finns inga skäl att tro att de skulle vara en mer enhetlig grupp än till exempel gruppen medelålders kvinnor. Mina informanter skiljer sig både åt sinsemellan och från mediebilden av en konservativ, radikaliserad ung man. Jag uppfattar alla dem jag pratat med som kloka, nyanserade och kritiskt tänkande. Samtidigt visar de på att det finns en konservativ trend med till exempel en negativ syn på homosexualitet.
- Sociala medier påverkar de flesta unga idag, men många unga har också en urskiljningsförmåga. Mina informanter lyfter att familj, vänner och kyrka påverkar dem mer. Vad som sägs och görs i kyrkorna spelar alltså roll. De sociala sammanhangen spelar roll. Församlingar med nya unga i kyrkbänkarna har en stor möjlighet att förmedla en annan teologi än den som förmedlas av konservativa amerikanska influencers. Svenska kyrkan måste också steppa upp när det gäller egen närvaro på digitala plattformar. Fysiska och digitala mötesplatser står inte i motsättning till varandra. Många ungas sökande tar sin början på nätet, men kan leda till kyrkbänken.
- Unga killar (och självfallet också unga tjejer, den här artikeln fokuserar bara inte på dem) har mycket att lära vuxna och den etablerade kyrkan om Gud och livet. Många har troserfarenheter och har sökt mycket kunskap på egen hand innan de kommer till kyrkan. De är en tillgång som kan bidra till både vitalisering och med teologiskt djup! Och de här killarna påverkas inte bara av influencers, de influerar också sin omgivning och är med och sprider tro och värderingar. Det bör kyrkan ta tillvara på!
ELIN ENGSTRÖM
Präst, Sofia församling, Stockholm