»En nyckelaktör för detta är stiftsorganisationerna«
Vi sliter med att hålla ihop vår kyrka. Inte bara läromässigt. Vi har sett en debatt om samhörighet vad gäller digital infrastruktur, och i kyrkomötet lär det storma vidare om skogsbruket. Vem som får besluta om vad utgör en återkommande metafråga bredvid de olika sakfrågorna. En sådan gäller kunskapandet i det diakonala arbetet. Även här är relationen mellan kyrkans olika nivåer en knäckfråga.
En välorganiserad kunskapskonferens för ett år sedan är ett gott – om än enstaka – exempel på hur vi tätar och intensifierar utbytet mellan församlings- stifts- och nationell nivå. Då, i september 2024, samlades en stor del av diakonkåren och flera andra till konferens i Uppsala för att diskutera behovet av kunskap för kyrkans diakonala uppgifter.
Det som initierade konferensen var en motion med rubriken Diakonins kunskap till kyrkomötet 2021, skriven av Anna Karin Hammar och Elisabeth Rydström. I motionen skrivs bland annat att ”medan forskning om social omsorg och välfärd har institutionaliserade former för kunskapsutveckling förblir diakonins kunskap ofta tyst och fragmentiserad”. Motionärerna menar att kunskap erövras på lokal nivå men stannar där då tydligt ansvar för att systematisera och metodiskt ta vara på kunskapen saknas.
Kyrkomötet bejakade motionen och uppdrog till kyrkostyrelsen att utreda hur Svenska kyrkan mer systematiskt kan ta vara på det diakonala arbetets kunskap om samhällssituation, kristen teologi och diakonala arbetsmetoder. Till årets kyrkomöte rapporteras nu vad som skett och gjorts (se www.svenskakyrkan.se/kyrkomotet). Bland annat har en ny hemsida – ”Utforska diakoni” – lanserats. Hur kunskap genereras och kommuniceras inom och mellan kyrkans nivåer har granskats och diskuterats. Det blir då enligt skrivelsen ”tydligt att Svenska kyrkan just nu inte bedriver eller ger stöd för ett sammanhållet arbete med att ta in kunskap från det diakonala fältet för att analysera och ta tillvara ett lärande inom organisationen”.
För att främja ett organisatoriskt lärande om diakoni behöver former upprättas för utbyten och kommunikation mellan nationell nivå, stift och församlingar. Kyrkomötet får i återrapporteringen ta del av en rad förslag på möjliga åtgärder för att skapa en tydligare koppling och sammanhållen sekvens för kunskapsutvecklingen där olika delar kan motivera och förstärka varandra.
En nyckelaktör för detta är stiftsorganisationerna. De erbjuder goda möjligheter att dra nytta av erfarenheter från det diakonala arbetet och bidra till kunskapsbildning och spridning. Stiften arbetar i varierande omfattning med olika utvecklingsprojekt i församlingarna, liksom med att fördjupa samarbetet mellan stiftens främjandeuppdrag och församlingars diakonala arbete.
Men för att tillvarata församlingars och stiftens kunskapande insatser behövs en sammanhållande nod, som med magnetisk kraft drar de många men disparata lärandeprojekten till sig. För att säkerställa analys, spridning och användning av kunskap från till exempel utvecklingsprojekt, forskningscirklar eller andra kunskapande verksamheter föreslås att det upprättas ett återkommande nationellt ”Kunskapsforum för diakoni”. Detta forum kan också utgöra en plattform för dialog och kunskapsutbyte mellan praktiker och forskare.
Ett Kunskapsforum, i kombination med en sammanhållande funktion (nod), skulle genom att samla, analysera och sprida kunskap i förlängningen också kunna stärka utrymme och arbetssätt för ett gott kunskapsflöde även inom församling och pastorat. Detta då det lokala lärandet då tas på allvar utanför sitt lokala sammanhang.
Som en respons på återrapporteringen av arbetet utifrån 2021 års motion om Diakonins kunskap kan Kyrkomötet anamma förslaget om en sammanhållande funktion på nationell nivå för att, i interaktion med stiften, stärka lärande, analys, förvaltning och spridning av kunskap inom församlingarnas diakonala arbete.
STIG LINDE