Men det är något med själva upplägget som är så djupt oförenligt med kristen tro. Man borde bara lägga ner det där formatet.
I denna artikel ger Jonas Simon Hallonsten och Jonas Ideström inblickar i ett pågående forskningsprojekt om erfarenheter av digitala verksamheter i församlingar i Svenska kyrkan under pandemins tid. De vill också stimulera samtal om erfarenheter som gjorts samt lärdomar som kan dras av dem för framtidens församlingsarbete.
Vi vet ännu inte vilka bestående skador pandemin gett individer och samhällen och dessutom pågår den globala uppvärmningen. Vad är det att vara kyrka, en kyrka som döper och firar mässa, i en sådan verklighet?
Stockholms stifts diakoniutvecklingsprojekt är avslutat efter tre års intensivt arbete. Många lärdomar har gjorts och nu fortsätter arbetet framåt! Projektgruppen skickar stafettpinnar vidare till kyrkoherdar och förtroendevalda, till nationell nivå och stiften, samt till församlingar och pastorat.
Pandemin har mätts i staplar och diagram. Men i sjukhuskyrkans vardag märks oro och trötthet, bakom visir och ansiktsmask. Att vara närvarande och tillgängliga är vårt uppdrag och arbete, skriver Klara Roxbergh och Ann-Charlotte Lundgren vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg.
Jag hade förväntat mig att biskoparna skulle säga något om vad i den kristna tron de anser särskilt viktigt att lyfta fram i vår tid. Vilka försoningsläror, vilka eskatologier är relevanta och hållbara (för att använda ett modeord)?