Barn- och ungas självklara plats i kyrkolivet

Inte sällan talar vi om Svenska kyrkan som en kyrka i ständig reformation. Vad gör det med vår självbild som kyrka att vi talar om oss själva som en kyrka i ständig reformation? Visst kan det kännas hippt och modigt, men faktum är att det försvårar vårt eget arbete i att särskilja det som är tradition och liv och det som är kärnan när vi rör oss i ytterkanterna. Den ständiga reflektionen framåt måste stå med ena foten bakåt.

Goda grannar – för världens helande

Världens helande börjar där vi lever och verkar – tillsammans. Det kan aldrig vara någon perifer fråga.

Folkkyrkan – sedd men osedd

Anders Bäckström redovisar här forskning som pekar på att det är de stora öppna kyrkorna med folklig prägel som klarat sig bäst i 1900-talets sekulariseringsvåg.

Det handlar om trovärdighet

Att högtidlighålla historiska händelser kan vara tvetydigt. Det kan tjäna som en påminnelse om vad som en gång skedde och om en utveckling fram till nu. Men om det inte blir ett avstamp mot framtiden är det samtidigt meningslöst. Att minnas något som skedde för 500 år sedan har sina fallgropar om vi inte står read more »

Vi behöver prata om demokrati

I september är det kyrkoval och vi är många som är stolta över att tillhöra en demokratisk folkkyrka. Andra anser att kyrkan bör styras på andra sätt. Kanske med ett andligt ledarskap, skiljt från världsliga intressen.

Gemensam diakoni i Umeå

Den nya pastoratsstrukturen i Svenska kyrkan från 2014 har inneburit flera förändringar. En fråga är vad det kan komma att innebära för det diakonala arbetet. LenaMari Öfjäll som arbetat med Umeå pastorats strategi för diakoni beskriver här sina erfarenheter och reflektioner från pastoratets utredningsarbete 2015-2016. Bland annat identifierar hon en passiviserande mekanism i församlingsstrukturen.