Det finns en styrka i detta med skärmarnas gemenskap. Det finns en styrka, mitt i den svaghet som det innebär att vara människa. En gemenskap. En trygghet. Och i den tryggheten kan stora saker gro.

Det är nu många år som jag predikat (om uttrycket tillåts, i bildlig bemärkelse) om att Birgittas från 1372 ska läsas upp åtminstone på julaftons midnattsmässa i svenska kyrkor. Det skönaste stycke medeltida poesi vi äger, sa Sven Stolpe.

På mitt skrivbord står en Luther i en presentpåse. Jag fick honom av vännerna Anna och Massimo från Italien med uppmaningen att ta det försiktigt, ”because he is fragile” (för han är ömtålig). De förklarade att det är den italienska protestantiska rörelsens svar på Lutherdockan i form av Playmobil.  Anna och Massimo är baptistpastorer jag read more »

Allt det vi kan göra gemensamt får och bör vi också göra gemensamt.

Vi skriver vanligen vinnarnas historia. Det är sällan bra historieskrivning, och speciellt farligt för en kyrka. Som kristen kyrka är vi förpliktade att snarare ta mönster av det judiska folkets sätt att skriva sin historia i Bibeln.

Kanske har vi rentav förlorat såväl reformationens form som dess innehåll, för även om det är vanligt bland oss att hänvisa till Luther som auktoritet på ett olutherskt vis, tycks det mig som att det är en stympad luthersk teologi vi lever och lär.