”en vedertagen hermeneutisk strategi”
I början av mars i år lanserade Västerås stift en överlevnadsguide för kristna queerkids som tagits fram tillsammans med deltagare i Camelots regnbågsläger, en verksamhet inom Svenska Kyrkans Unga. Guiden är gjord av unga för unga, och vänder sig först och främst till den som känner sig ifrågasatt i sin hbtq-identitet i kristna sammanhang, eller för sin kristna identitet i hbtq-sammanhang.
Några veckor senare dök det upp en kritisk debattartikel i Kyrkans Tidning följd av ännu en, ett par veckor senare. Artiklarna besvarades på ett bra sätt av både representanter för Västerås stift (KT 13-2019 och 15-2019) och av ett par forskare vid Kyrkokansliets forsknings- och analysenhet (webbpublicerad 2019-04-16), men det finns ändå anledning att kommentera dem ytterligare.
Först och främst kan det vara intressant att titta på avsändaren av kritiken. Artikeln ”Överlevnadsguide för queerkids ett svek mot unga” (KT 12-2019) är undertecknad Olof Edsinger, generalsekreterare för Svenska Evangeliska Alliansen och artikeln ”Queerguide publicerar bibliska fake news” (KT 14-2019) av Per Ewert, direktor vid Claphaminstitutet. Den insatta läsaren kan alltså notera att ingen av debattörerna uttalar sig inifrån Svenska kyrkan. Båda organisationerna de representerar beskriver sig själva som teologiskt evangelikala och båda organisationerna förklarar också på sina respektive hemsidor att de arbetar för att förändra Sverige. Politiska organisationer, m.a.o. Politiska organisationer långt ut på den konservativa flanken. Naturligtvis får vem som helst publicera debattartiklar, men det är viktigt att lyfta fram varifrån kritiken mot överlevnadsguiden kommer.
Vad gäller debattörernas argument finns också mycket att säga, men utrymmet i denna ledarartikel är begränsat och därför är det här endast möjligt att analysera några av dem. Den kanske mest försåtliga argumentationen står Edsinger för när han dels vill ge sken av att det är han och inte det i hans tycke oansvariga Västerås stift som månar om överlevnadsguidens tänkta mottagare – queerkidsen – och dels att stiftet drivs av något han benämner ”queerideologin”. Problemet är bara att det är lika rimligt att tala om en ”queerideologi” som att hävda att resten av samhället i så fall skulle vara präglat av ”heterosexideologin”. Queer är ett teoretiskt, analytiskt begrepp och för somliga en identitet, men inte någon ideologi. Ska det ändå talas om ideologier, så är det i så fall mer korrekt att kalla den ideologi som Edsinger kritiserar för ”mänskliga rättigheter”.
Ewert å sin sida menar med en lite komplicerad Askungen-analogi att stiftet genom överlevnadsguiden gör sig skyldiga till att ”bygga om en handske till en sko där de försöker pressa in en stympat [sic!] sexfärgad regnbåge” och vädjar därefter till domkapitlet att ingripa.
Vad Ewert tycks ointresserad av att ta i beaktande är att överlevnadsguiden i sina exempel på bibliska berättelser som blivit viktiga för hbtq-personer använder sig av en vedertagen hermeneutisk strategi kallad queer läsning. Kort sagt en läsning som inte uttalar sig om vare sig författarintention, historicitet eller tidigare receptionshistoria. Queer läsning syftar enbart till att skapa mening för läsaren och har inga som helst exklusiva sanningsanspråk. Vad gäller Ewerts argumentation i övrigt, hänvisas den som vill läsa mer till det utmärkta genmälet från Kyrkokansliet som finns på Kyrkans Tidnings hemsida.
Den del av kritikernas argumentation som dock är den mest problematiska är Edsingers påstående att ”det just nu pågår en form av epidemi i delar av västvärlden som av professionen kallas för ’rapid onset gender dysphoria’”. Det är bara det att teorin ”rapid onset gender dysphoria” (ROGD) helt enkelt inte stämmer. Den baserades på icke-representativa intervjustudier och forskaren som publicerat teorin har efter skarp kritik fått göra genomgripande revideringar av sina slutsatser.
Kritiken mot överlevnadsguiden är alltså som här visats antingen retoriskt tveksam eller missar helt enkelt målet. Ändå är det viktigt att sakligt bemöta den, eftersom den utgör en liten pusselbit i hela det frontalangrepp på arbetet med hbtq-personers rättigheter som pågår inte bara här i Sverige, utan runtom i världen.
PETER FORSBERG