Svensk Kyrkotidning

I ett tankesystem som räknar med detta livet som vårt enda liv så läggs fokus på att rädda våra kroppar, snarare än själar.

Den enkla förklaringen till pinsamheten är förstås att också vi som företräder eller är en aktiv del av Svenska kyrkan bär med oss skolgårdsupplevelsen av att som kristen vara lite töntigare än andra.

Ärkebiskopshearingen och debatten därefter har varit intressant. Inte så mycket på grund av vad kandidaterna sa, svaren var trots allt relativt väntade, som på grund av vilka frågor som ställdes och uppmärksammades.

Jag sitter och funderar över valveckans aktiviteter och hur jag ska lyckas med uppgiften att motivera folk att rösta, när jag ärligt talat har lite svårt att motivera mig själv.

Kristen aktivism har förstås alltid funnits, från de första martyrernas tid till dagens sociala-medier- initierade uppror, men nog har fokus genom kyrkohistorien skiftat mellan inåt- och utåtrörelser.

När kyrkan ses som förmedlare av de ihåliga traditionerna då måste vi protestera.