Alltför ofta tycks det som att verksamheten i församlingarna präglas av ett producent/konsument-tänkande.

Hur skulle jag kunna känna hopp, när samhället ser ut som det gör?

Hur får Jesus egentligen avbildas? Hur får en ”riktig” Jesus-bild se ut?

Överlag förekommer ofta just påståenden om att räddhågsenhet och en undflyende ängslighet präglar kyrkliga vägval och beslut.

Istället för att låna sig till nostalgiskt vurmande över en svunnen tid som aldrig varit, kan kyrkan med sitt radikala kärleksbudskap visa på möjligheter som leder in i en ny tid.

Kyrkans uppdrag att erbjuda ett alternativ har kanske aldrig varit viktigare än idag.