Ledare

En politisk verklighet för Svenska kyrkan

»Måste hitta en ny roll i det samhälle som växer fram genom«

När den här ledaren publiceras är det september, diakonins månad. Årets tema är ”Hållbart liv”. SKR har gjort ett inspirationsmaterial med goda exempel på församlingars sociala arbete. Om den information jag har stämmer kommer utredningen om Svenska kyrkans roll i framtidens välfärd snart, i oktober. 15 september är det kyrkoval.

Den 10 augusti publicerade statsvetaren Anna Ardin, ansvarig för välfärdsfrågor på Sektor 3 – tankesmedja för det civila samhället, och Miriam Hollmer, projektledare för studien Svenska kyrkan och välfärden vid Centrum för forskning om religion och samhälle (CRS), Uppsala universitet, en artikel på Svenska Dagbladet Opinion. I artikeln hävdar de, med anledning av utredningen om Svenska kyrkans roll i framtidens svenska välfärd, att det inte är utan problem för Svenska kyrkan att bli en aktör bland andra på välfärdsmarknaden. Kyrkan ställs då, menar de, ”inför samma ekonomiska verklighet som välfärdskoncerner och vårdbolag, nämligen konkurrens. Upphandlingar, effektivitetsmaximering, vinster och återinvesteringar.” (De syftar uppenbart på en möjlig framtid där ”Svenska kyrkan” är aktör på nya sätt, och nämner inte redan gjorda erfarenheter hos kyrkliga välfärdsaktörer som diakoniinstitutionerna.) Detta väcker för Ardin och Hollmer frågor om hur kyrkans ”identitet som röstbärare för utsatta grupper” och människors bild av kyrkan skulle påverkas av att Svenska kyrkan blir allt mer av välfärdsaktör, särskilt om kyrkan inte alltid lyckas vara det goda alternativ många väntar sig. De uppmanar Kyrkostyrelsen att noga överväga om, och i så fall hur, Svenska kyrkan kan ta på sig en större roll i välfärden ”utan att skapa ytterligare en koncern bland andra.”

I en replik hävdar Hugo Fiévet, KDU:s andre vice förbundsordförande och socialpolitiske talesman, att de problem Ardin och Hollmer ser inte finns. Han ser inga möjliga spänningar mellan idéburna organisationers drivkrafter och marknadens. Civilsamhällets stora roll i välfärden i Holland blir ett argument för att civilsamhället kan vara starkt involverat i välfärden, men jag får inte veta om denna holländska välfärdsmodell växte fram under andra historiska villkor än dagens svenska välfärdsmarknad och den tidigare svenska välfärdsmodellen. Om de historiska villkoren var andra i Holland än hos oss skulle det kunna förklara civilsamhällets roll i Holland, men samtidigt inte vara ett tungt argument för hur det kan bli i Sverige i morgon. Då inget sägs om detta jag har svårt att pröva argumentet.

Vi påminns med andra ord just nu ofta om att de förändrade relationerna till staten inte förde ut Svenska kyrkan ur politiken utan placerade den i andra politiska spänningsfält än när den var del av statsapparaten. Svenska kyrkan fick andra möjliga roller i den samhälleliga verklighet som oundvikligen är politisk. Svenska kyrkan är idag återigen involverad i stora, komplexa, politiska och ekonomiska förändringsprocesser, och måste hitta en ny roll i det samhälle som växer fram genom dem. De lokala sociala verksamheter som församlingarna i september ska inspireras av är del av dessa processer.

Replikskiftet mellan Ardin och Hollmer samt Fiévet visar att det är viktigt att utredningen kommer och att de beslut som fattas är kunskapsbaserade. Det är viktigt att besluten förankras i kunskap om Svenska kyrkans och det svenska samhällets historia och nutid, såväl praxisbaserad kunskap som akademisk. Det är viktigt att inte avgörande förhållanden lämnas utanför, som i Fiévets replik. Beslutsprocessen måste ta in den kritiska reflektion som nu görs på många arenor – akademiska, politiska och mediala – över förändringarna i välfärden i Sverige sedan 1990-talet (exempelvis Ardins och Hollmers artikel). Jag hoppas också att beslutsprocessen inte väjer för att göra beslutets politiska dimensioner synliga, eftersom de oundvikligen finns. Det är väl därför vi har kyrkoval?