Utgångspunkten är att exegetik är viktigt för predikan men att frågan om hur den är det kan besvaras på olika sätt.
Vi vet ännu inte vilka bestående skador pandemin gett individer och samhällen och dessutom pågår den globala uppvärmningen. Vad är det att vara kyrka, en kyrka som döper och firar mässa, i en sådan verklighet?
Ekumenikens historia handlar om människor som vågar övervinna rädslan för ”de andra” och vågar söka vägar ut ur sekellånga konflikter
Därför måste vi som inte vill att Svenska kyrkan tjänar dessa krafter formulera alternativ till denna förståelse av kyrka, tradition, svenskhet.
I detta sammanhang där det faktiskt finns en kamp att föra om vad kultur är, vad svensk kultur är, och om kulturens samhällsroll, där finns Svenska kyrkan som en demokratisk folkkyrka
Hur blir vi som är Svenska kyrkan än mer en motkraft mot nationalismens krafter som trycker tillbaka kvinnors organisationer och rättigheter? Hur blir vi det just som en svensk kyrka och en del av den ekumeniska rörelsen i Sverige och världen, samt i solidaritet med kvinnor i andra religiösa traditioner?