»fylls av känslor för min kyrka, en blandning av ömhet och stolthet. «
Jag skriver denna ledare i maj 2023.Detta nummer av Svensk Kyrkotidning ges ut i juli, så mycket kan ha hänt som borde tas upp men det är alltså inte möjligt. Eftersom jag inte kan se in i framtiden söker jag på Internet efter information om vad Svenska kyrkan planerar att göra sommaren 2023 för att reflektera över det. Jag hittar ”Sommarkampanj” kombinerat med ”Svenska kyrkan” och ser att det används i två betydelser. Den ena har att göra med sommarkyrkor, den andra med ACT Svenska kyrkan. Jag läser om dem och försöker tänka kritiskt, men fylls av känslor för min kyrka, en blandning av ömhet och stolthet.
Den första sommarkampanjen, 15 juni till 15 juli, fokuserar på kyrkor som utflyktsmål. På hemsidan för ett stift läser jag att denna sommarkampanj togs fram i samband med pandemin. Den skulle påminna människor om det kulturarv kyrkorna är. Detta kulturarv gick att uppleva när drömsemestern måste ändras till en hemester som blev så bra den kunde.
Då det i år, för att citera en hemsida, är ”tuffa tider för många av andra skäl” blir hemester det många har råd med och då ska kyrkorna vara öppna. Kampanjens mål är att öka medvetenheten om kyrkorna som viktiga kulturhistoriska platser och om att kyrkan är en del av samhället, inte bara en plats för religiösa aktiviteter.
Den andra sommarkampanjen har temat ”Bakom varje siffra finns en människa”. På ACTs hemsida läser jag: ”Över 100 miljoner människor är på flykt och 300 miljoner människor är i behov av humanitärt bistånd. Bakom varje siffra finns en människa. En människa som har rätt till trygghet och ett värdigt liv.” Detta är utgångspunkt för en insamling till ACT Svenska kyrkan under juni, juli, augusti, med en rikskollekt i månaden och kampanjmaterial som en kan få tag i genom deras hemsida.
Den första sommarkampanjen går ju att kritisera. Svenska kyrkan framstår varken som en profetisk röst som kritiserar orättvisor eller som en plats där vi syndare får del av Guds nåd, inte heller som en plats där nåden ger oss kraft att stå upp mot orättvisor. Men det enkla som erbjuds mig – att ta del av ett arv som också är mitt, att lära mig något om kyrkan, att ha en plats att åka till när det är tuffa tider – det fyller mig också med ömhet och stolthet.
Ömhet för min kyrka som vill mig och oss alla så väl i all enkelhet. Stolthet eftersom jag kan historien och vet hur den använts. Jag hör i Sommarkampanjens beskrivning av Svenska kyrkan som vårt arv ekon av psalmen ”Fädernas kyrka”. Jag vet att Sverigedemokraterna använt den psalmen för att legitimera att Svenska kyrkan omformas till att tjäna deras nationalistiska projekt. I denna sommarkampanj åberopas inte Svenska kyrkan som vårt gemensamma arv för att drömma sig tillbaka till 1600-talet. Här saknas bombastisk nationalism och en retorik som sätter vår kultur i skarp kontrast till De Andra och deras kultur. Då blandas de kritiska frågorna med stolthet. Kanske kan denna enkla Sommarkampanj bli en handling av motstånd mot dem som vill återskapa Fädernas kyrka?
Att ACT Svenska kyrkans sommarkampanj är en motståndshandling är ju tydligt. Som den första sommarkampanjen är det en motståndshandling som ger oss möjlighet att mötas över partigränser och att samla också dem som inte har en partipolitisk tillhörighet men som oroas över den politik som nu förs, över en allt stramare flyktingpolitik och nedskärningar i biståndet.
Det här låter enkelt och banalt men i tider som vår måste vi våga återvända till det grundläggande. När pengarna inte räcker till semester cyklar jag till kyrkan och får del av mitt kulturarv, utan att därmed föra ett kulturkrig. När jag ger en gåva till ACTs sommarinsamling, även om den nu inte kan vara så stor samlas jag med andra kring grundläggande värden som tidigare förenat över partigränser, som att det bakom varje siffra i statistik över världsnöden finns en människa med rätt till trygghet och ett värdigt liv. Så kan vi också förstå Svenska kyrkans sommarkampanjer 2023.
HANNA STENSTRÖM