”Jesus sa till dem: min fru”

»hur andlig gemenskap brukar den jordiska kärlekens språk.«

När jag skriver detta är det sent i september, och när jag åt min frukost i morse fanns hon där igen, bland artiklarna om budgeten, arbetslösheten och de internationella konflikterna: Jesu hustru. Dagens Nyheter har nåtts av nyheten att en forskare i USA översatt ett fragment med koptisk text som kan dateras till 300-talet och där Jesus säger blir ”Min fru …” Är det alltså nu bevisat att han hade en fru?

Vi får veta i Dagens Nyheter att detta kan försvaga försvaret för prästcelibatet i katolska kyrkan, något som i sig låter lovvärt även om jag tvivlar på att Vatikanen kommer ta så mycket intryck av ett 300-talsfragment från en grupp som exkluderades när kristendomen som vi känner den tog form. En av våra biskopar som brukar ha mycket att säga om exempelvis dödshjälp får äntligen sin plats i media för att svara på vad som alltså måste vara verkligt stora frågor: Var Jesus gift? Vad får detta för konsekvenser för kyrkan?

Eftersom vi i Svenska kyrkan lyckats avskaffa prästcelibatet utan att ha några handskriftsfragment om Jesu eventuella fru att luta oss mot får vi fundera över om fragmentet kan eller bör få andra konsekvenser.

Först bara något kort om ifall bilden av den historiske Jesus ändras i något väsentligt avseende av detta fragment. Det gör det inte. Ett fragment från en text som vi inte vet vilken den är, som dateras till 300-talet och som är svår att placera i rummet kan inte ensamt uppväga att de äldsta källorna till kunskap om Jesu liv – nerskrivna mellan 70 och 100 mycket grovt räknat – inte talar om att Jesus hade fru och barn. Inte ens när han uppmanar andra att lämna fru, barn, syskon, hem, egendom gör han sig själv till ett exempel. Samtidigt säger ju tystnaden mycket lite om hur det verkligen var. Det konstiga med de bevarade traditionerna om Jesus är ju inte att han som vuxen judisk man skulle varit gift utan att han inte skulle ha varit det, även om han inte är unik i det avseendet.

Om fragmentet är äkta (d.v.s. från tidig kristen tid, kanske 300-tal) kan det vara del av en okänd text eller en text vi tidigare bara har delar av, där relationen mellan Jesus och en kvinna beskrivs med ord som kan syfta på äktenskap och erotik, men inte måste göra det. Vi har redan delar av flera sådana texter bevarade, som visar att det fanns tidiga kristna grupper som använde ett sådant språk, inte minst för relationen mellan Jesus och Maria Magdalena. Läser vi texterna i deras helhet finns mycket som talar för att vi här har exempel på hur andlig gemenskap brukar den jordiska kärlekens språk.

Så skulle jag svara på fragmentets konsekvenser för kyrkan, om det verkligen är en äkta (300-tals)text så skulle mitt svar bli något annat än att bilden av Jesus ändras eller att gör till eller från i frågor om vem som idag ska leva i celibat, om någon.

Vi hör några ord från en av de röster som tystnat (eller tystats) när kristendomen som vi känner den tog form, en röst som kanske fyllde i tystnaden om Jesu familjeförhållanden med spekulationer om att Jesus var gift eller en röst från en tidig kristen församling där alla avstår från sex men talar om andliga relationer och erfarenheter som vore de äktenskap och sexualitet. Om det senare är fallet får vi när vi lyssnar till den rösten en aning av människors erfarenheter av gemenskap som inte ryms i kategorierna ”är de ihop eller inte?” Vi påminns om att mänskliga liv rymmer så många olika erfarenheter av gemenskap och av andlighet. Vi hör en röst ur vårt förflutna som än en gång påminner om människors sökande efter språk för det som orden inte kan beskriva och som därför använder ord för djupast längtan och fysiskt begär, för att tala om detta obeskrivliga.

Är det där, i denna påminnelse, fragmentet börjar få konsekvenser för kyrkan och vilka blir de konsekvenserna?

Comments are closed.