Bibeln har varit grundläggande för kultur och samhällsliv i vår del av världen. Den har en lång verkningshistoria i nordiskt samhällsliv och kultur. ”Böckernas bok” har spelat en avgörande roll för hur vår kultur formats från den tid då kristendomen kom till Norden och fram till 1800-talet. Tänk bara på hur språk, seder och bruk, traditioner och samhällssystem i våra länder påverkats av den bibliska världen. Man har kommit ihåg händelser ur Bibeln och bibelord och tagit vara på dem. De tillhör vår kulturella allmänbildning.
Välfärdsstaten byggdes upp efter Andra världskriget. I de nordiska länderna skedde det när socialdemokratiska partier satt vid makten och därför har man ofta förknippat välfärdsstaten med socialdemokratin. Men rötterna är djupare än så och välfärdsstaten är inte ens en nordisk uppfinning. Grundläggande principer har sitt ursprung i Tyskland och England. Danmark ställde sig i välfärdsutvecklingens frontlinje när ett universellt skattefinansierat pensionssystem infördes där 1891. Aktuell forskning om välfärdsstatens historiska rötter har också visat att den nordiska välfärdsmodellen har nära samband med de lutherska statskyrkorna, med luthersk teologi och samhällssyn.
Kärnan i den nordiska välfärdsmodellen är ”universalism”. Det innebär att välfärdssystemet omfattar hela befolkningen. Välfärdsstaten ska garantera ett gott liv till alla i samhället. I Norden präglades efterkrigstiden av en kraftig välståndsökning.
En religiös bok för de troende
Även om Bibeln faktiskt haft en betydande roll för att forma kulturen i de nordiska länderna präglades dessa länder också under 1900-talet av en allt högre grad av sekularisering och en ökande pluralism. Kyrka och kristendom fick därmed en svagare ställning. Därför blev också Bibelns inflytande mindre. Det är en allmän tendens att människors bibelkunskaper har försämrats. I flera undersökningar uppger bara ett fåtal att de ofta läser Bibeln.
Den ovan nämnda utvecklingen präglar hela efterkrigstiden. De socialdemokratiska partier som ledde välfärdsstatsprojektet såg religionen som en privatsak. Kristendomen kom att uppfattas som ett av flera särintressen som måste balanseras i den nya staten. Välfärdsstaten grundades främst på modern, rationalistisk, vetenskap och inte på en biblisk värdegrund. Bibeln betraktades framförallt som en religiös bok för de troende.
Välfärdsprojektet kunde kritiseras från kyrkligt håll. Ett tydligt exempel är den norske biskopen Eivind Berggrav. När han 1952 höll huvudföreläsningen vid Lutherska världsförbundets andra generalförsamling passade han på att varna för den moderna välfärdsstaten. Han fruktade att den skulle utvecklas i totalitär riktning och göra andra institutioner, till och med tron på Gud, överflödiga. Det var alltså mycket viktigt för Berggrav att säkerställa att kyrkan och kristendomen hade en plats också i den framväxande välfärdsstaten. Men den kyrkliga kritiken tystnade snart. Man förstod att det fanns en värdegemenskap mellan kristendomen och välfärdsstatsprojektet.
Kyrkan och skolan som rum för Bibeln
Det fanns rum för Bibeln i den framväxande välfärdsstaten. Det viktigaste rummet var kyrkan, framförallt församlingarnas gudstjänster men också folkkyrkans riter, de riter som stor del av befolkningen valde att delta i, som dop, vigslar och begravningar. Där lästes Bibelns ord och där predikades över dem. Bibelläsning ingick i den konfirmationsundervisning som många unga deltog i. Det finns goda skäl att betona folkkyrkornas betydelse för att Bibeln fortsatt hade en central roll som traditions- och kultur-bärare i den nordiska välfärdsstaten.
Dessutom har Bibeln också under efterkrigstiden varit viktig i skolan. Här kan vi se en parallell utveckling i de olika nordiska länderna. Länge dominerades kristendomsundervisningen av dogmatiskt stoff eftersom katekesen var den obligatoriska läroboken. Från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet ersattes dock katekesen av stoff ur Bibeln. Bibelberättelsernas betydelse för barnens fostran blev det viktigaste.
För att ta ett exempel fick Volrath Vogts Bibelhistorie stor betydelse i Norge. Denna lärobok skrevs under 1960-talet och genom den förmedlades centrala bibelberättelser som blev en väsentlig del av barnens kristna fostran. Senare kom nya bibelöversättningar som genom sitt moderna språk gjorde det lättare att tillägna sig stoffet genom att gå direkt till Bibeln. När kristendomsundervisningen i de nordiska länderna ersattes av undervisning i religionskunskap, som inkluderar de olika världsreligionerna, kom Bibeln att spela en allt mindre roll i skolans undervisning. Den måste ju konkurrera med de andra religionernas heliga skrifter.
Är välfärdsstaten ett uttryck för kärleken till nästan?
Den nordiska välfärdsstatens grund är att alla ska ha lika rättigheter. Det grundläggande värdet, den mest centrala normen, är solidaritet, vilket innebär att alla ska ta sin del i att bära upp systemet. Välfärdsstatens jämlikhetsideal motsvarar den kristna tanken om att ”älska sin nästa”. Även om välfärdsstaten i princip är sekulär bygger den på värden som är centrala också i den kristna traditionen. Att hjälpa dem som behöver är ett direkt förverkligande av berättelsen om den barmhärtige samariern. Tidigare var den berättelsen något alla kände till, som man lärt sig i skolan och under konfirmationsläsningen. Den var en allmänt känd referenspunkt för vad det är att ”älska sin nästa”. Sekulariseringen, den ökande pluralismen och den allt sämre allmänna kunskapen om Bibeln har gjort att så inte längre är fallet.
Nya rum
Trots allt är Bibeln fortfarande en traditionsbärare i våra nordiska samhällen. Den fortsätter att inspirera enskilda människor och grupper. Den har alltid inspirerat konstnärer och författare och det slutade den inte göra i välfärdsstaten. Vi kan också se att det under senare år öppnats nya rum för Bibeln. Bibelns rum är inte bara kyrkan och den är inte bara en bok för de troende. Bibelns rum finns mitt i sekulariseringen och mångfalden. Bibeln har befriats från de religiösa auktoriteterna och beskrivs ofta som en viktig bok för vår historia och vår civilisation, ett gemensamt kulturarv. Som exempel kan nämnas att den norsk-svenske författaren Karl Ove Knausgård sagt att Bibeln är ”den viktigaste bok som någonsin skrivits”. Från att nästan enbart ha haft en religiös-normativ funktion har Bibeln blivit en central text i vår kultur som ofta väcker stort intresse, också i det offentliga rummet. År 2011 gav det norska bibelsällskapet ut en ny bibelöversättning som fick stor uppmärksamhet, också i TVs nyhetsprogram. När den tidigare bibelöversättningen kom 1978 blev den knappast uppmärksammad i offentligheten. Detta är ett av många bevis på att Bibeln fått en allt större allmänkulturell betydelse i det sekulariserade Norden.
HALLGEIR ELSTAD
Professor i norsk kyrkohistoria vid Universitetet i Oslo och präst i Norska kyrkan
Originalartikeln innehåller lästips. Se PDF för dessa.