»Det finns tider när det kända måste upprepas«
Det finns tider då något nytt måste sägas. Det finns tider när det kända måste upprepas. Eller som Karl Vennbergs ord om hur vänstern ska hantera sin besvikelse: ”Upprepa fakta, din del av fakta. Upprepa drömmen, din del av drömmen.” Jag tror orden kan betyda något inte bara för oss som tillhör vänstern, utan för människor över hela den politiska skalan som ser med besvikelse på vad som händer just nu i Sverige, i Europa. Ni kan fakta, jag ska inte trötta er med att upprepa dem just här.
Jag tror att orden kan vara ett program för Svenska kyrkan. Vi behöver upprepa fakta vi delar med människor av olika tro, religiös eller ej, om vad som händer och vad vi kan göra åt det. Vi behöver upprepa fakta om vår tradition och om oss själva, de vi är stolta över och de vi tar avstånd från. Vi behöver upprepa drömmar vi delar med andra om ett samhälle som förverkligar principer om människans värde och värdighet. Vi behöver upprepa vår kristna del av drömmen: Guds rike.
Jag skriver detta på Internationella kvinnodagens kväll. Jag har idag haft seminarium med studenter och läst bibeltexter där kvinnogestalter är centrala samt vetenskapliga artiklar med kritiskt reflekterande tolkningar av texterna. Tolkningar som varken gör bibeltexter till bekräftelse av våra jämställdhetsideal så fort en kvinna gör något som skiljer henne från en dörrmatta eller demoniserar Bibeln till ett rakt igenom kvinnohatets dokument. Tolkningar som frilägger androcentrism i texterna och i den verklighetsförståelse de förutsätter och skapar. Tolkningar som visar hur de också upprepar en dröm om gemenskap och frihet, med varandra och med Gud. Tolkningar som upprepar det kända om tillvarons komplexitet, som därmed uppmanar oss att leva i det motsägelsefulla och ambivalenta också i trons värld.
Igår läste jag Galaterbrevet med en annan grupp där grundläggande frågor återigen blev synliga. Vad gör vi med alla dessa ”bröder”? Vad har en gudsrelation manifesterad genom borttagna förhudar eller kristen frihet manifesterad genom intakta förhudar med kvinnor att göra? Igår trädde också andra frågor fram som nådde oss in i vårt nu. Texterna handlar ju om hur ”vi” förhåller oss till ”de Andra”. Hur vi skapar ”de Andra” till vår motbild, för att vidmakthålla den bild av oss själva vi vill se? Det sker till exempel när en kristen exeget för att främja kvinnors frihet gör sig lustig över manlig omskärelse i judisk tradition (och därigenom över judisk tradition) genom formuleringar som ”gudsrelation manifesterad genom borttagna förhudar”. Så når oss genom texterna en uppmaning till kritisk självreflektion som vi måste upprepa, inte minst när vi i stolthet över det stora i vårt eget förnekar det stora hos de andra. Så upprepade vi något av vår del av fakta.
När vi läste Galaterbrevet upprepade vi också drömmen. ”Här är inte jude eller grek, här är ingen slav eller fri, här är inte manligt och kvinnligt, här är vi alla ett i Kristus Jesus.” I ursprungssammanhanget handlar texten inte om nya samhällsstrukturer. Judar och greker skapade en ny gemenskap, men slavsystemet och patriarkatet bestod. Den jämlikhet Gal 3:28 talar om var andlig och eskatologisk, inte politisk och social. Men texten öppnar för nya tolkningar, pekar utöver sig själv, pekar ut en väg senare generationer började gå, också (men inte bara) i Kristi Jesu namn, mot en värld där ingen är slav, där ”manligt” och ”kvinnligt” får nya innebörder och män och kvinnor börjar bygga nya jämställda strukturer för sina liv. Så pekar texten också mot en värld där det inte finns ”vi” och ”de andra” utan människor, med alla sina olikheter.
Idag har Internationella kvinnodagen firats även i kristna sammanhang. I morgon hålls demonstration mot REVA där kristna delar vreden med andra. På söndag ska nattvardsborden åter dukas. Så upprepas gemensamma fakta och vår del av fakta, den gemensamma drömmen och vår kristna del av drömmen.