Detta nummer av Svensk Kyrkotidning ägnas temat ”Praktisk teologi – forskning om kyrkans liv.” Gästredaktör för numret är Jonas Ideström, professor i praktisk teologi vid Enskilda högskolan i Stockholm, som tillsammans med Hanna Stenström från tidningens redaktion har planerat och arbetat fram temanumret.
Jonas Ideström introducerar temat i sin inledande artikel. Han ställer frågan vad det i dag betyder att tala om teologi som praktisk? Det handlar också om vad praktisk teologi är och kan vara och han ställer inte minst den viktiga frågan vad praktisk teologi kan bidra med till akademi, kyrka och samhälle. I opinionstexten diskuterar sedan Boel Hössjer Sundman förslaget till reviderad kyrkohandbok del II som ska behandlas på Kyrkomötet under hösten. Hon ställer frågan om vad det innebär att de som har uppdrag i kyrkan ska vara ”lojala” och inte ”solidariska” med kyrkans tro, bekännelse och lära? Och var går egentligen gränsen för en varsam översyn?
Cecilia Nahnfeldt binder samman temanumret i en avslutande artikel genom att diskutera hur möten och kunskapsutbyte kan ske mellan forskare och praktiker i akademi och kyrka. Det blir ofta spännande och fruktbara möten. Perspektiv behöver inte stå i motsats till varandra utan kan mötas och brytas på ett konstruktivt sätt.
Temanumret är viktigt på många sätt men inte minst väcker det just frågan om hur den teoretiska och praktiska teologin ska kunna mötas för bästa utväxling. Det handlar också om hur Svenska kyrkan på bästa sätt ska kunna ta tillvara forskningen – särskilt då inom området praktisk teologi – men naturligtvis även inom andra angelägna och viktiga forskningsfält för kyrkan och samhället i stort.
Vi befinner oss i en tid där Svenska kyrkan ställs inför många nya utmaningar som inte bara handlar om medlemstapp utan också mycket mera. Från att i hög grad varit de ”anställdas” kyrka måste nu kyrkan i än högre grad växla om till en organisation som på allvar kan ge plats för ideella krafter och tillåta dessa växa i de viktiga uppgifter de har i dag och än mera kommer att ha i framtiden. Svenska kyrkan ställs också inför nya utmaningar diakonalt när de samhälleliga skyddsnäten tunnas ut alltmera. Det handlar också om utmaningar vad avser kompetensförsörjningen. Det handlar om att rekrytera medarbetare till hela det kyrkliga fältet: pedagoger, diakoner, präster och musiker och många andra. Det handlar om en kyrka som står inför viktiga frågor om hur kyrkan ska klara uppdraget i lands- och glesbygd och förhålla sig till en norm som ofta utgår från det urbana och inte sällan glömmer bort att Sverige faktiskt består till stor del av lands- och glesbygd.
I alla dessa utmaningar kommer forskningen och dialogen mellan forskning och praktik att vara viktig för att utrusta församlingar, pastorat och stift för en delvis ny verklighet. Forskningen kan visa på möjliga vägar framåt i kyrkans olika framtidsutmaningar. För att detta ska hända måste Svenska kyrkan på olika nivåer se till att all den forskning som bedrivs sprids över hela det kyrkliga landskapet. Som sagt mycket görs redan men det finns goda möjligheter att göra mera. Kanske kunde stiften i Svenska kyrkan utmanas att än större utsträckning ta initiativ till samarbeten med akademin kring att skapa forskningsprojekt eller i alla fall bidra till en kvalificerad utrednings- och utvärderingsverksamhet kring olika kyrkliga verksamheter. Eller vara bättre på att verkligen ta till vara på den forskning som presenteras från kyrkans egna led eller från akademien.
Men det kan också handla om att ge bättre möjligheter för präster och diakoner och andra anställda till kvalificerad fortbildning i tjänsten. Detta kan samtidigt också vara en väg för att göra tjänst i lands- och glesbygd mera lockande och attraktivt.
Huvudfrågan handlar om vad Svenska kyrkan gör av all kunskap som den goda forskningen ger oss. Hur kan kyrkan integrera forskningsresultat i praktik och i konstruktiv teologisk diskussion? Svensk Kyrkotidning vill med detta temanummer bidra till en fortsatt diskussion kring teologisk forskning i allmänhet och den praktiska teologin i synnerhet.
GÖRAN LUNDSTEDT