»maktmissbruk är ett utbrett problem i Svenska kyrkan«
När detta går i tryck har det just varit nomineringsval för biskopskandidater till Stockholms stift. Det är ett av de första biskopsvalen som sker i kölvattnet av #metoo och #varde ljus. Vad innebär det att gå till val av biskop på andra sidan #metoo?
Under senhösten och vintern förra året svepte förändringens vindar fram. Berättelser som människor aldrig tidigare vågat tala om fick luft och rymd i och med uppropen. Något som har slagit mig under året är den fundamentala bristen på redskap för att hantera de smärtsamma företeelser som lyftes till ytan. När skuld och skam plockas fram ur sina skrymslen verkar de helt enkelt löpa amok. Sällan har jag upplevt dikotomin mellan överslätande förlåtelse och oförsonligt utpekande av skyldiga så stark som under detta år. Ibland undrar jag om dessa dikotomier blir än mer förstärkta i kyrkans hägn? Samtalet förs i princip utifrån två sidor av samma mynt. En sida där förlåtelse ensidigt uppfattas som något påtvingat vilket får som konsekvens att försoning och förlåtelse anses omöjligt att tala om. En annan sida där förlåtelse används som ett begrepp för att slippa ta ansvar för ett uselt agerande. Risken finns att rikedomen i de teologiska begreppen skuld och förlåtelse urvattnas. Konsekvensen blir att människor far illa. Kyrkan borde vara expert på att hantera företeelser som skuld och skam men också frågor som handlar om den nyorientering som måste komma efter en kris. Tyvärr har motsatsen visat sig vara fallet alltför ofta.
Jag har inga föreställningar om att Svenska kyrkan skulle vara en mer fläckfri plats än något annat sammanhang i vårt samhälle men den behöver inte heller vara sämre. Jag förutsätter därför att biskopsvalet i Stockholms stift kommer att präglas av medvetenhet om vikten av en god människosyn. En medvetenhet som rent allmänt bör ligga till grund för ett pågående samtal bland oss alla men framför allt bland dem som leder vår kyrka.
Under hösten har en motion godtagits i kyrkomötet om att ta #metoo vidare. Det är nödvändigt att dessa frågor lyfts in i organisationen, vilket nu sker tack vare kyrkomötets beslut, men därtill krävs också kunskap och handlande. #Metoo handlar i grunden inte om sex utan om makt och närmare bestämt missbruk av makten. Berättelserna i #vardeljus bekräftade det som ett otal arbetsmiljöundersökningar redan har visat: Att maktmissbruk är ett utbrett problem i Svenska kyrkan. När vi nu går till biskopsval i Stockholm (och framtida val i vårt lands alla stift) hoppas jag att det görs en granskning av de kandidater som blir aktuella för att klargöra vilken slags miljöer de tidigare har skapat omkring sig.
Jag vill härmed understryka vikten av att kommande biskop i Stockholm och biskopar i andra stift bär på medvetenhet om makt i relation till människosyn, vilket jag också menar är det yttersta kännetecknet för en god teologi. Biskopar bör vara goda teologer i tanke såväl som i handling.
Och naturligtvis innebär detta att hen inte heller har några #metoo-lik i form av sexuella eller psykosociala trakasserier i garderoben.
JENNY KARLSSON