En frimodighet som en gång för alla gör upp med förlegade uppdelningar mellan vi och dom, och mellan livsbehov nära och på avstånd.
Den kristna kyrkan har alltsedan aposteln Paulus varit behjälplig av ett ledarskap som också innehåller sin beskärda teologiska del.
För nog är det den kyrkliga självkritiken som var/är själva poängen med reformationen? Att upptäcka och avslöja det som skymmer och leder oss bort från evangeliet, nåden, Kristus?
Det är då det slår mig. Det är som att världen har drabbats av migrän. Vart jag än tittar tycks det mig som att det är en enda röra av tankar.
»Debattklimatet är ett allt tilltagande problem« Under ett styrelsemöte 2014 i stiftelsen för Sjömanskyrkan i Stockholm fördes ett samtal om hur kyrkan skulle kunna hjälpa sjömän av annan tro att ha en plats för bön, om det skulle uppstå ett behov. Biskopen i Stockholm Eva Brunne och styrelsen resonerade kring hur man tillfälligt skulle kunna read more
I många fall har reglerna funnits där men både på individ- och organisationsnivå har man medvetet och ibland på grund av bristande interna rutiner inte brytt sig om de ordningar som finns.