I januari 2018 påbörjade Stockholms stift ett treårigt diakoniutvecklingsprojekt som nu har avslutats. Vi som skriver den här artikeln har haft ansvaret för arbetet. Projektet tog sitt avstamp i forskningsstudien Diakonins strukturer i Stockholms stift som genomfördes av forskarna Elisabeth Christiansson och Charlotte Engel vid Ersta Sköndal Bräcke högskola. Projektgruppen skrev i början av projekttiden en artikel som publicerades i Svensk Kyrkotidning nr 12/2018. I den återfinns centrala resultat från studien och de mål som projektet fokuserat på.
Kort sammanfattat kan sägas att studien identifierat ett antal glapp, exempelvis glapp mellan den uttalade målgruppen för församlingens diakonala uppdrag och vilka församlingen i praktiken arbetar med, samt glapp mellan den yrkeskompetens diakoner har och det arbete de utför – att diakoners kompetens inte tas tillvara i den utsträckning som skulle vara önskvärt och att diakonen sällan tas i bruk som formell ledare. Vi kunde även se behov av ökad kunskap om diakoni hos ledning och styrning, samt behov av aktiva och strategiskt genomtänkta prioriteringar av församlingens diakonala resurser.
Projektets mål har varit:
– Att öka kunskap om och engagemang för diakoni hos ledning och styrning
– Att stärka diakonerna i strategiskt tänkande och ledning av det diakonala arbetet
– Att materialet Vägledning för diakoni ska implementeras.
Fokus har legat på att stödja stiftets församlingar och pastorat i strategiska vägval när det gäller diakoni, samt i prioritering av resurser inom det diakonala området. Projektets slutrapport och annat material kopplat till projektet finns för nedladdning på Stockholms stifts intranät.
Inom ramarna för projektet har ett antal aktiviteter genomförts för att bidra till att nå målen, vilka beskrivs i projektets slutrapport. Under arbetet har stiftets kontraktsdiakoner varit en ovärderlig och viktig strategisk grupp för biskop och stiftskansli. Samverkan har även skett löpande med Strängnäs stift som under samma tid bedrivit diakoniprojektet Fokus Diakoni.
Vi ser att Stockholms stifts projekt har fungerat som dörröppnare i församlingar för att lyfta diakoni. Arbetet med Vägledning för diakoni har varit viktigt för flera av församlingarna, genom att den förenklat samtalet om diakoni i både diakoniarbetslag och i församlingen som helhet. Det har dock efterfrågats kompletterande verktyg för att göra de faktiska prioriteringarna, någon form av diakonipastoral.
Projektet har stärkt flera församlingars relation till stiftsorganisationen, vilket märkts genom en ökad efterfrågan på stiftsdiakonen med ansvar för diakonal utveckling. Vi har även fått signaler från diakoner och diakonimedarbetare om att kunskap och engagemang för diakoni bland kyrkoherdar och förtroendevalda har ökat, men att det sannolikt finns mer att göra inom det området. En kyrkoherde beskrev hur projektet hjälpt hen själv och församlingens medarbetare att lyfta blicken och få vidare perspektiv. Från diakoners och diakonimedarbetares sida har det uttryckts att projektet har bidragit till ökad reflektion kring verksamheter, struktur och prioriteringar. Ett flertal församlingar har som direkt följd av projektet valt att anordna fördjupningsdagar om diakoni för anställda och förtroendevalda i olika konstellationer.
Diakonen som ledare
Diakoni är en självklar del av Svenska kyrkans grundläggande uppgift och en omistlig del av församlingens livsnerv. Under pandemin har vi på ett än tydligare sätt fått se hur central diakonin är i församlingen och hur viktig diakoners kompetens och roll är. Diakoni är församlingens gemensamma uppdrag och diakonen är dess sakkunniga ledare. Men trots att biskopsmötet i biskopsbrevet Kallad till diakon och präst i Svenska kyrkan har fastslagit diakoners ledarroll kan vi tyvärr se att diakoner inte tas i anspråk som ledare i den utsträckning som skulle gynna församlingarna. Biskop Andreas Holmberg lyfter regelbundet vikten av att församlingarna så långt det är möjligt anställer vigda diakoner i stället för diakoniassistenter, samt vikten av att ha med en diakon i ledningsgruppen för att få in dennes särskilda kompetens i dessa sammanhang.
För att möjliggöra att fler diakoner även tas i bruk som chefer ser projektgruppen behov av en förberedande chefsutbildning. Samtidigt visar erfarenhet att chefsutbildningar ofta kommer bäst till sin rätt när deltagarna redan har ett pågående chefsuppdrag. Detta riskerar att bli ett ”moment 22” för diakoner och vi ser att detta är en fråga vi behöver arbeta vidare med. Samtal har förts med Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation tillsammans med representant från Strängnäs stift och frågan bearbetas nu vidare av medarbetare på respektive stiftskansli som ansvarar för kompetensförsörjning och ledarskapsutveckling.
Kvalificerad fortbildning för diakoner
I arbetet med projektet har vi kunnat se att det finns mycket kompetens och gedigen kunskap bland stiftets diakoner. Samtidigt kan vi också se att det finns behov av en kvalificerad fortbildning för diakoner, med fokus på strategi, ledarskap och prioriteringar. Genom den pastoralteologiska utbildningen får den blivande diakonen en grundläggande kompetens för strategiskt ledarskap av församlingens diakoni. Fortbildningen behöver därför vara på en fortsättningsnivå.
Projektgruppen för Strängnäs stifts diakoniutvecklingsprojekt har gjort samma slutsats och delar vikten av en kvalificerad fortbildning. Vi har tillsammans lyft frågan med stiftsdiakoner från andra stift och merparten av dessa har sett liknande behov. Vår slutsats är att en kvalificerad fortbildning för diakoner skulle gynna Svenska kyrkan som helhet. Vi har därför lyft frågan med medarbetare på kyrkokansliet, Svenska kyrkans utbildningsinstitut, strategiska chefsgruppen (som består av stiftsdirektorerna) och andra centrala aktörer. Vi ser ett stort värde i att ha utbildningsinstitutet som utbildningsarrangör, då det är ett behov som finns över landet och därför kräver en bred satsning som kan erbjudas över längre tid.
Rekommendationer och arbetet framåt
Även om projektet är avslutat kommer självklart Stockholms stiftsorganisations arbetet fortsätta med att främja diakoni i stiftets församlingar. Utifrån projektets resultat har därför tre rekommendationer tagits fram, vilka har antagits av Stockholms stiftsstyrelse:
– Att stiftskansliet uppdras att fortsätta arbetet med att hitta ändamålsenliga sätt att öka kunskapen om diakoni och diakoners särskilda kompetens bland stiftets kyrkoherdar.
– Att stiftskansliet uppdras att fortsätta verka för en kvalificerad fortbildning för vigda diakoner, i första hand genom nationell nivå och i samverkan med andra stift, i andra hand i samverkan med andra stift och extern utbildningsanordnare.
– Att stiftskansliet uppdras att fortsätta arbeta främjande med fokus på diakonal strategi och på prioritering av resurser, bland annat genom att arbeta med någon form av diakonipastoralsmodell.
Arbetet med att öka kunskap om diakoni och diakoners särskilda kompetens bland stiftets kyrkoherdar fortsätter i samverkan med biskop, kontraktsprostar, kontraktsdiakoner och stiftskanslimedarbetare med ansvar för ledarskapsutveckling. Frågan om kvalificerad fortbildning för diakoner bereds nu i en fokusgrupp i samverkan mellan stift och nationell nivå.
Även om vi kommit en bra bit på vägen när det gäller att främja församlingarnas diakoni med fokus på strategi och prioritering kan vi se att detta arbete behöver fortsätta, bland annat då församlingar har efterfrågat verktyg för att göra konkreta prioriteringar. Vi arbetar vidare med hur vi på bästa sätt kan göra detta, bland annat med hjälp av den mall som finns på nationell nivås intranät, samt Växjö stifts mall för diakonal strategi. Detta måste ske i tydlig relation till församlingsinstruktionen, som ju även för diakoni ska vara det centrala styrdokumentet i församlingen/pastoratet.
Stafettpinnar
Vi vill skicka vidare tre stafettpinnar utifrån slutrapportens rekommendationer:
Den första stafettpinnen går till kyrkoherdar och förtroendevalda som leder och styr i församlingar och pastorat. Vi kommer fortsätta arbeta för att stärka diakonerna i att utveckla sitt ledarskap och sin strategiska förmåga. Vi vill att ni bygger organisatoriska strukturer där diakoners kompetens och ledarskap bättre tas tillvara, för att gynna hela församlingen. Vi utmanar er att följa biskop Andreas uppmaning att ta med en diakon i ledningsgruppen, att ge formella ledarskaps- och ibland även chefsuppdrag till diakoner, samt att bereda plattformar där förtroendevalda regelbundet får möta församlingens diakoner och diakonimedarbetare så att förtroendevaldas kunskap om diakoni ökar.
Den andra stafettpinnen går till nationell nivå och stiften. Vi hoppas att en kvalificerad fortbildning för diakoner startas och ser en stor styrka i om vi bygger detta tillsammans, men där Svenska kyrkans utbildningsinstitut är utbildningsanordnare. Vi vill att ni som har mandat att fatta beslut möjliggör detta. Vi står beredda att samverka för att detta ska bli verklighet.
Den tredje stafettpinnen går till församlingar och pastorat. Vi kommer fortsätta erbjuda stöd och verktyg för att främja diakonal strategi och prioriteringar. Vi vill att ni gör tydliga prioriteringar när det gäller församlingens diakonala resurser – prioriteringar som är grundade i församlingsinstruktionen, beslutade av församlingens ledning och där diakonernas kompetens används för att ta fram underlag för beslut. Använd gärna Vägledning för diakoni i arbetet!
Många har arbetat med att främja och stärka diakoni före oss och vi är glada över att ha bidragit till det gemensamma arbetet och har sett att det gjort skillnad för församlingarna – tillsammans har vi åstadkommit mycket. Nu önskar vi att vi än mer krokar arm med varandra för att ta utvecklingen vidare!
LENA BERGMAN, stiftsdiakon Stockholms stift
LENA BURMAN HOLMGREN, stiftsdiakon Stockholms stift
MONICA JOHANSSON, stiftspedagog Stockholms stift
Originalartikeln innehåller fotnoter. Se PDF för dessa.