Tag Archives: Nr 3

Från hustavlans statiska samhällssyn till pietistisk världsförbättring

Pietismens vision om att förbättra samhället utgjorde ett brott mot den statiska samhällsuppfattning som präglat Sverige sedan Reformationen. Elisabeth Christiansson Drake skriver här om institutionsdiakonins idéhistoriska arv.

En fråga för kyrkostyrelsen att besluta om

Oavsett om det är verksamhetsstatistik eller fallstudier om sociala innovationer behöver vi, för att också inom kyrkostrukturen säkra beprövad erfarenhet och kunskap, bygga strukturer för kunskapscirkulation.

Civilsamhällets mobilisering av resurser och lärande i kriser

Både vid mindre och mer omfattande samhällsstörningar (i dagligt tal ”kriser”) agerar ideella
organisationer, trossamfund, folkrörelser och andra delar av det civila samhället.

Institutionaliserad tillfällig nödhjälp – en oönskad paradox

Nödhjälp från det civila samhället kan inte accepteras som en hållbar lösning i en nordisk välfärdsregim, som har konstruerats i en universalistisk anda av ansvar.

Diakonatet i Svenska kyrkan – Professionalisering och teologiskt ramverk 1987–2022

I den här artikeln vill Elisabeth Christiansson och Helena Inghammar bidra med historieskrivning och reflektion, kring det teologiska ramverk som omger diakonatet och peka på ett behov av fortsatt och fördjupat teologiskt arbete med diakonatets identitet.

Mission som uppdraget att laga världen

Vad innebär det som kyrka att stå i försoningens tjänst när skjutningar äger rum i våra församlingar, människor dör och ett helt grannskap skadas? Med hjälp av den trygghetsskapande samverkansmetoden Lokal Beredskap NHL – Nydala, Hermodsdal, Lindängen – ger Ebba Älverbrandt ett exempel på hur kyrkan kan sändas ut och vara med och laga världen i sin lokala kontext.