Både vid mindre och mer omfattande samhällsstörningar (i dagligt tal ”kriser”) agerar ideella
organisationer, trossamfund, folkrörelser och andra delar av det civila samhället.
Nödhjälp från det civila samhället kan inte accepteras som en hållbar lösning i en nordisk välfärdsregim, som har konstruerats i en universalistisk anda av ansvar.
I den här artikeln vill Elisabeth Christiansson och Helena Inghammar bidra med historieskrivning och reflektion, kring det teologiska ramverk som omger diakonatet och peka på ett behov av fortsatt och fördjupat teologiskt arbete med diakonatets identitet.
Vad innebär det som kyrka att stå i försoningens tjänst när skjutningar äger rum i våra församlingar, människor dör och ett helt grannskap skadas? Med hjälp av den trygghetsskapande samverkansmetoden Lokal Beredskap NHL – Nydala, Hermodsdal, Lindängen – ger Ebba Älverbrandt ett exempel på hur kyrkan kan sändas ut och vara med och laga världen i sin lokala kontext.
Nuvarande och kommande samhällskriser kommer kräva att ny kunskap bildas, utvecklas och görs tillgänglig i församlingarna.