Dopets, bibelordets, förkunnelsens och kyrkogemenskapens tröst till livsmod riskerar här att döljas, för att istället, genom Linköpingshögmässans individualiserande engagemang i löftesgivning och med prostration, rituellt förvandlas till en idealiserad uppmaning till hierarkiserande underkastelse.

Söderblom och Pfannenstill ville båda se världsutvecklingen som en rörelse i riktning mot gudsriket, Pfannenstill plågad av tvivel och Söderblom i full aktivitet och trosviss optimism.

Ett val med enbart de partipolitiskt helt obundna grupperingar som finns i dag skulle inte spegla den folkkyrkliga bredd som är en viktig del av Svenska kyrkans identitet.

Efter snart 25 år i kyrkomusikeryrket, såg jag personligen fram emot att få ta del av en ny handbok. Denna förväntan byttes dock i besvikelse när jag fick boken i min hand och möttes av ett mycket tunt musikmaterial.

Bilden av den slutna kroppen kontrasteras sedan mot möjligheten att skapa en församling som ger utrymme för förändring och personlig växt.

Den stora utmaningen jag ser framåt är att integrera integrationsarbetet i församlingens ordinarie verksamhet.