Oavsett vad som står i media om Svenska kyrkans bristande kristlighet så tuffar vi på, med dop och nattvard och syndernas förlåtelse och berättelserna om Jesus, i kyrkor runt om i Sverige.
Terrorn har den effekten att den vill få oss att tro att vi måste föra en kamp emot dem som i själva verket är våra medmänniskor.
Klubben är med teologen Jay Johnsons ord en helig plats, precis så som kyrkan också är en helig plats för många.
Hur mycket granskningen än taggas upp hamnar ändå frågor om arbetsplatskultur på bordet. Och somligt i kulturen behöver omprövas. Det är inte självklart att se långresor för hela medarbetarlag och alkohol på jobbmiddagar som en rimlig del av vad som ingår i Svenska kyrkans uppdrag och som ett vettigt resursanvändande.
Krissignalerna har kommit länge nog nu från utbildningsinstitutet. Saker måste hända. Förändringar i styrning och ledning kanske till slut är enda utvägen. Institutet måste få arbetsro på sikt men just nu måste Svenska kyrkans ledning ta till sig av kritiken och ge oss ute i organisationen tillfredsställande svar på vad som händer vid utbildningsinstitutet.
Rapporten saknar här internationellt, ekumeniskt perspektiv. Det nämns inte att Svenska kyrkans ställningstaganden är lokala uttryck för engagemang som tydligt integreras i Lutherska världsförbundets och Kyrkornas världsråds arbete, med teologiska motiveringar.
