Kunde vi inte då lika gärna kalla oss Statens nationella ceremoniverk eller – numera – Byrån för övergångsriter?
Ni är oss svaret skyldigt – vi som varje dag känner oss kallade till att verka inom Svenska kyrkan och som just i Svenska kyrkan dagligen ser tecken på Andens goda verk.
Det är inte säkert att den extremnationalistiska opinionen kommer att bli svagare och den politiska ängsligheten ska inte underskattas, varken i Sverige eller ute i Europa. Men den kan inte tillåtas sätta agendan.
Den enkla förklaringen till pinsamheten är förstås att också vi som företräder eller är en aktiv del av Svenska kyrkan bär med oss skolgårdsupplevelsen av att som kristen vara lite töntigare än andra.
Svenska kyrkans behöver en solidarisk och realistisk utjämning och förvaltning som fungerar långsiktigt med minskade ekonomiska förutsättningar. Det behövs också en fördjupad teologisk grundsyn som vidgar dessa platsers betydelse och som ser platserna i ett brett församlingsperspektiv.
