Anton Jansson skriver här om Kerstin Anér. Studien av Anér ingår i ett forskningsprojekt på Historiska institutionen vid Lunds universitet. I projektet ”Humaniora i rörelse” undersöker en grupp forskare – där Anton Jansson ingår – vilken roll kunskapsområdet humaniora spelade i offentligheten under svensk efterkrigstid, främst 1960- och 70-talen. Jansson ansvarar där för en studie om den kristna deloffentligheten, som delvis bars upp av humanister som Kerstin Anér.

Lina Mayïm läser här tre ekofeministiska klassiker och hittar rötter till Fridays for the future.

Varför ska vi låta försona oss med urfolket samerna och inte enbart försona oss? Jag tror att hela processen är Guds verk.

Med utgångspunkt i en personlig upplevelse av depression och klimatångest skriver Embla Trygg här om det kapitalistiska system som håller oss och skapelsen i sitt grepp, men också om möjligheten av liv bortom den nu rådande ordningen.

Den ekologiska krisen innehåller precis som alla kriser både drivkrafter och fällor: vi vill snabbt komma ur den och riskerar därför att dras till alltför enkla lösningar, skriver Anneli Sandberg, pastor och ekotoxiolog i denna artikel. De enkla svaren lockar också teologiskt, men riskerar månne förenklingar att leda till en destruktiv teologi?

Teologi om vår samhörighet med naturen och vårt beroende av naturen är inget nytt. Den finns i vår tro och tradition, men den har länge blivit marginaliserad. Människan har hamnat i fokus på den övriga skapelsens bekostnad—i kyrkan såväl som i världen i övrigt, skriver Marie Linde i denna artikel som manar till teologisk omvändelse. Att vi känner till denna teologi räcker inte, menar hon. Kunskapen måste få levda konsekvenser.