När Nathan Söderblom den 8 november 1914 vigdes till ärkebiskop möttes han av en rad utmaningar. Från flera håll ifrågasattes kyrkans relevans och det fanns fog för talet om en kyrka i kris.

Vår undersökning visar således att det finns en relativt stor grupp av samfundsanställda som upplever att det finns en skillnad mellan dem och deras församling på skalan liberal/konservativ. Dessa har mycket större risk att uppleva en dålig arbetsmiljö.

Utifrån rapporterna om kyrkornas dåliga arbetsmiljö har vi undersökt sjukfrånvaro/ohälsa och tänkbara orsaker till detta inom fyra kristna samfund.

Under året har kyrkklockorna representerat den profetiska diakonin när det ringdes fara för allmänheten i såväl Jönköping under första maj och under politikerveckan i Visby.

Dopets, bibelordets, förkunnelsens och kyrkogemenskapens tröst till livsmod riskerar här att döljas, för att istället, genom Linköpingshögmässans individualiserande engagemang i löftesgivning och med prostration, rituellt förvandlas till en idealiserad uppmaning till hierarkiserande underkastelse.

Söderblom och Pfannenstill ville båda se världsutvecklingen som en rörelse i riktning mot gudsriket, Pfannenstill plågad av tvivel och Söderblom i full aktivitet och trosviss optimism.