Nej, jag efterlyser inte ledare som är fullkomliga. Inte heller ledare som är maktfullkomliga. Vad jag vill se är ledare som med handlingskraft och integritet vågar agera.
Vi kan inte ha en rädd kyrka
Ekumenikens historia handlar om människor som vågar övervinna rädslan för ”de andra” och vågar söka vägar ut ur sekellånga konflikter
Ekumenik och religionsdialog – hur hänger de ihop?
Helene Egnell diskuterar här begreppen ekumenik och religionsdialog. Om vi är medvetna om att ekumenik och religionsdialog har olika utgångspunkter och olika mål så behöver de inte stå i motsättning till varandra, utan istället låta dem befrukta varandra.
Ömsesidighetens utmaning
Nationell och internationell ekumenik behöver det lokala sammanhanget för att få kropp, skriver Jenny Sjögreen i denna artikel. Ekumenikens frågor är ju egentligen inte några andra än världens frågor, och Kyrkan gör inget för sin egen skull utan i världen och för världen.
Osynliggjord matfattigdom – Hur bidrar diakonin till verklig förändring?
Den ensamstående föräldern som bara har råd med pasta till barnen, flyktingfamiljen som klarar sig genom samla burkar för att kunna köpa mjöl i storpack, och den riktigt hungriga som har svårt att tänka klart på grund av den rivande hungerkänslan. Det har skett ett skifte, menar Linus Hermansson i denna artikel, från ett rättighetstänk kring mat, till att hjälp från samhället, även i form av nödstöd till mat, villkoras utifrån krav på motprestation.
Gör vi det bra?
Jag tänker att stiften har ett ansvar att bistå församlingarna att hitta former för en redovisning, en berättelse om församlingens arbete under pandemin, där erfarenheter samlas