Efter två år med pandemin är det tid att reflektera över vår roll som kyrka och det diakonala ledarskapet. Ett diakonalt ledarskap innebär att vi alla, medarbetare och ideella, erbjuder en miljö där människor möts med respekt och öppenhet och anpassar vårt arbete efter den rådande situationen.
Förändringens tid är här
Vår tid har bara de senaste veckorna visat sig vara högst osäker och krisartad. För vår kyrka blir det lätt dubbelt upp när vi hör de dystra siffror av statistik som förkunnas från högre ort. Här uppstår ett farligt läge, där suktandet efter starkare identitet och tydligare auktoriteter att ta rygg på för det egna tyckandet, kan verka högst lockande.
Den ena handen måste veta vad den andra gör
Jag är glad att Anna Karin och Sune har tagit upp samtalet. Ett samtal som är svårt, därför att vi så ofta talar förbi varandra. Men vi måste ändå försöka.
Låt oss använda ickevåldets två händer
I en opinionsartikel i förra numret av Svensk Kyrkotidning tog Helene Egnell upp beslutet om i kyrkomötet rörande folkrätt och möjlig apartheid i Israel. Debatten i frågan fortsätter här med en replik av Anna Karin Hammar och Sune Fahlgren.
Sårbarhetens protest mellan beroende och individualism
Om vi inte ges möjligheten att berättas och berätta oss själva i svåra situationer eller helt vardagliga situationer, hindras vi från att bli till som människor. Vi är därför beroende av att andra ger oss denna gåva.
Vad har regeringen lärt om samfundens samhällsroll?
Det återstår att se om regeringen och ansvarig minister lyssnat på och tagit till sig budskapet om religionernas roll i samhällsgemenskapen.