Ibland talar vi om kyrkan och dess gemenskap i termer av ställföreträdande hopp. Jag tror att det är en av kyrkans viktigaste uppgifter. Oavsett Corona. Det jag tycker mig se just nu är en massa exempel på just det.
Under samma chuppah
Det är höst och jag åker pendeltåg mellan Malmö och Köpenhamn tillsammans med en ung man. Trots att det är kyligt ute har han ingen halsduk med sig. Skjortan är uppknäppt. Runt halsen har han ett guldhalsband med en davidsstjärna. Mannen jag färdas med är svensk och jude. Jag blir glad över att han så frimodigt visar sin identitet. Samtidigt blir jag ledsen över att jag ens tänkte den tanken.
Att leda i orostider – Coronautbrottet ur församlingsperspektiv
På några veckor har Svenska kyrkans församlingar fått ställa om sin verksamhet till följd av Coronautbrottet. Den kris samhället nu står inför kommer under lång tid framöver ställa nya krav på att leda församling. Michael Öjermo diskuterar här de utmaningar kyrkan står inför vad gäller det lokala ledarskapet i en tid fylld av oro och osäkerhet.
Lärdomen från pestens Damaskus
Interreligiös och annan bred samverkan blir något särskilt viktigt när gränshinder efter gränshinder blir resta… Hälsa är vädligt mycket en klassfråga.
Perspektiv på diakonala verksamheter i Luleå stift
En kartläggning av diakonala verksamheter visar att skillnader i stiftet kan spegla en församlingsdiakoni just så kontextuell som den ska vara enligt kyrkoordning och biskopsbrev. Diakonal verksamhet behöver hitta balansen mellan insatser för förändring och problemlösning, och den omsorg som bärs i gemenskap. Båda behövs om församlingen ska blomstra
Vi har börjat att tänka ihop!
Det är gott att se att det inte är tretton olika hjul som uppfinns. Det visar på en av den nationella nivåns funktioner. Vid sidan av att företräda och omvärldsspana torde tillskapandet av gemensamheter vara en nyckelfunktion.