Oavsett vad som står i media om Svenska kyrkans bristande kristlighet så tuffar vi på, med dop och nattvard och syndernas förlåtelse och berättelserna om Jesus, i kyrkor runt om i Sverige.
Diakoni är ett församlingsuppdrag. Ansvaret för diakonin kan inte anställas bort, läser vi i ”Ett biskopsbrev om diakoni”. Hur kan en diakoni med mångas delaktighet bli till konkret verklighet i en kyrka där vi under årtionden vant oss vid att anställda leder gruppverksamheter och har makt och nycklar i sina händer? Gunnel Claesson arbetar med dessa frågor i Angereds församling.
I många sammanhang används och hänvisas det till begreppet ”andligt ledarskap”. Inom Svenska kyrkan och inom andra trossamfund brukas begreppet på skilda sätt och utan någon klar definition. I denna artikel diskuterar Ulrika Svalfors olika verktyg och metoder för att vidare studera begreppet ”andligt ledarskap” och huruvida det är ett gott eller dåligt ledarskap som utövas.
Terrorn har den effekten att den vill få oss att tro att vi måste föra en kamp emot dem som i själva verket är våra medmänniskor.
En nyvigd kommer ut som präst. Det hierarkiska systemet ger en boost – prästen är fortfarande en auktoritet, rollen förknippas med makt och myndighet. Men den gudstjänstfirande församlingens samlade utbildning och erfarenheter överstiger ofta och på många områden prästens. På några punkter har prästen i bästa fall mer kunskap och framför allt en ändamålsenlig verktygslåda till hands. Som predikant kan prästen dela med sig av denna verktygslåda. Det är en av utgångspunkterna i Thomas Kazens artikel. För att illustrera diskussionen avslutas den med en predikan.
