Är då inte tanken om ickevåld bara provocerande naiv och överslätande? Det raljeras ju både över ”kristen godhet” och ”svensk snällhet” som något mesigt och fegt.
Går det att tycka lite si och så om vetenskap i allmänhet och evolution i synnerhet och ändå stå fast i Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära? Denna frågeställning är utgångspunkten för Antje Jackeléns reflektion kring naturvetenskap, teologi och vetenskapssyn.
Vissa argumenterar i dag för att begreppet gjort sitt och borde utrangeras för gott och kastas på historiens sophög. Själv vill jag gärna ansluta mig till dem som menar att folkkyrkan i högsta grad är relevant men naturligtvis måste anpassa sig till en ny situation.
I denna artikel redogör Hallgeir Elstad för bibelns betydelse och plats i framväxten av den nordiska välfärdsstaten.
Nej, jag efterlyser inte ledare som är fullkomliga. Inte heller ledare som är maktfullkomliga. Vad jag vill se är ledare som med handlingskraft och integritet vågar agera.
Ekumenikens historia handlar om människor som vågar övervinna rädslan för ”de andra” och vågar söka vägar ut ur sekellånga konflikter