Barnkonventionen och religionsfriheten

Barnrättsutredningen (SOU 2016:19) har föreslagit att FN:s konvention om barnets rättigheter från 1989 ska bli Svensk lag från 1 januari 2018. Redan nu har Sverige genom att ratificera konventionen förbundit sig att följa den och att rapportera till FN om hur den efterlevs, men då tar Sverige ett steg till. Barnkonventionen likställs med övriga lagar och påstådda brott mot den kommer att kunna prövas i svensk domstol. Maria Klasson Sundin skriver här om Barnkonventionen och religionsfriheten utifrån sin doktorsavhandling.

Makten sin bör en man med vett hovsamt och hövligt bruka

Hur mycket granskningen än taggas upp hamnar ändå frågor om arbetsplatskultur på bordet. Och somligt i kulturen behöver omprövas. Det är inte självklart att se långresor för hela medarbetarlag och alkohol på jobbmiddagar som en rimlig del av vad som ingår i Svenska kyrkans uppdrag och som ett vettigt resursanvändande.

Vem törs vara olik?

Det politiska Sverige har under de senaste veckorna dominerats av krisen inom Miljöpartiet där Yasri Khans vägran att ta en kvinnlig reporter i hand varit en av de händelser som stått i centrum. Jenny Karlsson skriver utifrån den debatt Khans vägran orsakade att kränkningar aldrig är acceptabla men att vi också måste lära oss att läsa mellan raderna om vi ska klara av att leva med människor som inte nödvändigtvis är lika oss. Patriarkala strukturer ska vi lära oss att avslöja och förändra men vi behöver också lära oss att urskilja var kampen ska föras.

Vad händer på utbildningsinstitutet?

Krissignalerna har kommit länge nog nu från utbildningsinstitutet. Saker måste hända. Förändringar i styrning och ledning kanske till slut är enda utvägen. Institutet måste få arbetsro på sikt men just nu måste Svenska kyrkans ledning ta till sig av kritiken och ge oss ute i organisationen tillfredsställande svar på vad som händer vid utbildningsinstitutet.

Hur ska prästen vara? Vad ska prästen kunna?

Maria Rosenius skriver i Svensk Kyrkotidning nr 2-2016 om frånvaron av analytiskt tänkande kring kyrklig praxis och lyfter fram frånvaron av obligatoriska studier i praktisk teologi som den bärande orsaken. Detta är värt att tänka vidare kring, skriver Elisabet Pettersson i denna artikel om prästutbildningen, men vi behöver tala om flera saker samtidigt.

Rapport med hål i verklighetsbeskrivningen

Rapporten saknar här internationellt, ekumeniskt perspektiv. Det nämns inte att Svenska kyrkans ställningstaganden är lokala uttryck för engagemang som tydligt integreras i Lutherska världsförbundets och Kyrkornas världsråds arbete, med teologiska motiveringar.