Den kristna kyrkan har alltsedan aposteln Paulus varit behjälplig av ett ledarskap som också innehåller sin beskärda teologiska del.
Genom att återvända till traditionen kan vi bli påminda om att de eventuella kriser vi står inför må vara nya i vår tid men att människor befunnit sig i kris i princip under hela evangeliets historia. För att inte ett återvändande till traditionen ska bli en återgång till ruta ett i kampen för frihet och glädje för människan menar Jenny Karlsson i denna artikel att vi parallellt ska ta till oss den kritik och den kunskap som den feministteologiska kritiken gett oss under snart fem decennier.
Tillsammans kan vi åstadkomma en start på det kunskapslyft och den bildningsreformation som vår kyrka och vårt samhälle behöver.
För nog är det den kyrkliga självkritiken som var/är själva poängen med reformationen? Att upptäcka och avslöja det som skymmer och leder oss bort från evangeliet, nåden, Kristus?
Till mångas förvåning och glädje har Bob Dylan tilldelats 2016 års nobelpris i litteratur. Petra Carlsson berättar här om sitt förhållande till Dylan som kvinnlig förebild.
Det kan inte vara situationen som avgör. Det blir orimligt om det är möjligt för prästen att säga till paret som vill veta varför hen inte kan viga dem ”att jag tror inte att homosexualitet är Guds vilja” men inte tillåtet att ge samma svar till den som i samtal talar om sin könsidentitet. Lära och liv måste hänga samman också i Svenska kyrkan.